onsdag 11 november 2009
Oense
Den här fågelskålen önskade jag mig hur länge som helst när den fanns på en av stans få antikaffärer, på min födelsedag fick jag den av finaste Frida och Jonas. Det känns fortfarande overkligt.
Men den är verkligen en sak om inte många andra än jag tycker är fin, och det är ju tur för mig, annars hade den kanske inte funnits kvar där i butiken.
För jag älskar den verkligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fin tycker jag!
Det är lite som när man gillar en viss godis som ingen annan gillar. När jag var liten var jag aldrig tvungen att gömma mitt godis från tjuvaktiga syskon, för de avskydde lakris. Sådan himla tur man kan ha ibland!
sockersöt till sockerbitarna. eller kanske till rosa pärlsocker...
nej, tyvärr. Inte min stil. Men huvidsaken att du är glad!
Skicka en kommentar