söndag 25 juli 2010
It's happining again.
I morse när jag skulle kolla om vår cykelvagn var regnskyddad hittade jag en vit påse utanför vår dörr. I den låg 2 st munkar. Alltså!!! Det här är så jävla kul. Tredje dagen som nåt Twin Peaks-aktigt händer.
Så jag och Julian frossar just nu kaffe och munkar till frukost.
lördag 24 juli 2010
Stämning.
Alltså det råder Twin Peaks-stämning hemma hos oss. Igår började vår badrumslampa blinka hysteriskt, sjukt läskigt.
Sen när jag vaknade i morse och skulle göra välling åt boysen så låg den ett vedträ innanför vår dörr. Vad är upp med det?
Sen när jag vaknade i morse och skulle göra välling åt boysen så låg den ett vedträ innanför vår dörr. Vad är upp med det?
tisdag 13 juli 2010
Kakor.
Bild: söta Saker.
Är det nån av er läsare som har tips på en sjukligt god småkaka, eller kaka man kan ha i nån slags form, typ muffinform eller aluminiumform?
Jag tänker mig att du kära Clara borde kunna komma med ett toppentips här!
Och med all säkerhet även nån annan läsare.
måndag 12 juli 2010
Inbjudningskort
Så här ser framsidan ut på vårat inbjudningskort. Världens bästa tjej har gjort den åt oss och jag är så sjukt tacksam över det.
Det är rörande att folk vill hjälpa till att ordna saker inför en sån här festlig dag, från början var vi lite rädda över att fråga men nu har vi märkt att vänner och familj mest blir glada över att kunna få hjälp till. Det är fint, så himla fint.
Hårfager
lördag 10 juli 2010
Dödläge
Den här bloggen vilar just nu som ni märker, känner mig sjukt tråkig över att jag inte vill dela med mig av mina bröllopsbestyr å det i sin tur leder till att inget blir skrivet eftersom allt nästan kretsar kring just det.
Ja, ett dödläge kan man säga.
Ja, ett dödläge kan man säga.
tisdag 6 juli 2010
A&J's bröllop.
lördag 3 juli 2010
Kära syster
Imorgon kommer jag hålla tal till min syster som gifter sig. Jag är livrädd för att hålla tal, eller kanske mest är jag livrädd för att skriva ett tal.
Men då kom en klok person och sa till mig att jag skulle tänka på det som ett blogginlägg, och då gick det rätt så bra.
Så ungefär såhär kommer det låta imorgon
Jag skulle kunna skriva en hel novell om dig och mig. Om min storasyster som tvingade mig att röka när jag bara var 6 år gammal, eller när du kallade mig för jävla fitta när jag försökte få dig att SLUTA röka.
Jag skulle absolut få med att du skrev ett tröstande brev till mig när jag kom hem från Ryssland.
Nån stans där i mitten skulle jag skriva att du flyttade från Uppland till Umeå, att du flyttade närmare mig så vi kunde bo nära varandra och börja lära känna varande på det sättet som vi gör nu. Jag skulle skriva om alla sätt du lugnar mig när jag är orolig eller ledsen. Om dina råd och dina åsikter som du inte gärna håller inne med.
Nån stans där, ja nästan i slutet skulle jag skriva om Christian. Han som har ett hjärta större än en himmel, som lät mig bo hos er när jag behövde det. Han som förstår saker utan att fråga för mycket.
Jag skulle inte spara på kärleksorden när jag skulle skriva om Maja, om den lilla sparven som jag var så rädd så rädd för, men som jag sen inte kunde vara utan, som inte fick plats i bröstkorgen eftersom känslorna blev för stora.
Sen kom Ida, mitt fina fina gudbarn som har ett leende gjort av socker och ett skratt som väcker tusen kaniner i magen.
Sen i slutet av novellen, då skulle jag tappa orden och tappa fokus och tappa allt som man borde skriva för det enda jag skulle kunna tänka på är att få avsluta mitt skrivandet med att säga att jag älskar dig. Att jag älskar dig och Christian . Och att jag älskar att ni två är, just i denna stund, är nygifta.
Men då kom en klok person och sa till mig att jag skulle tänka på det som ett blogginlägg, och då gick det rätt så bra.
Så ungefär såhär kommer det låta imorgon
Jag skulle kunna skriva en hel novell om dig och mig. Om min storasyster som tvingade mig att röka när jag bara var 6 år gammal, eller när du kallade mig för jävla fitta när jag försökte få dig att SLUTA röka.
Jag skulle absolut få med att du skrev ett tröstande brev till mig när jag kom hem från Ryssland.
Nån stans där i mitten skulle jag skriva att du flyttade från Uppland till Umeå, att du flyttade närmare mig så vi kunde bo nära varandra och börja lära känna varande på det sättet som vi gör nu. Jag skulle skriva om alla sätt du lugnar mig när jag är orolig eller ledsen. Om dina råd och dina åsikter som du inte gärna håller inne med.
Nån stans där, ja nästan i slutet skulle jag skriva om Christian. Han som har ett hjärta större än en himmel, som lät mig bo hos er när jag behövde det. Han som förstår saker utan att fråga för mycket.
Jag skulle inte spara på kärleksorden när jag skulle skriva om Maja, om den lilla sparven som jag var så rädd så rädd för, men som jag sen inte kunde vara utan, som inte fick plats i bröstkorgen eftersom känslorna blev för stora.
Sen kom Ida, mitt fina fina gudbarn som har ett leende gjort av socker och ett skratt som väcker tusen kaniner i magen.
Sen i slutet av novellen, då skulle jag tappa orden och tappa fokus och tappa allt som man borde skriva för det enda jag skulle kunna tänka på är att få avsluta mitt skrivandet med att säga att jag älskar dig. Att jag älskar dig och Christian . Och att jag älskar att ni två är, just i denna stund, är nygifta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)