onsdag 11 november 2009

Men helvetes jävla skit, okej, men det bjuder jag väl på då.

-Ja vänta lite, jag ska bara gå å klä på mig, sen kommer jag hit och ser mumin med er.

Så löd dom, de sista orden innan jag dog pinsamhetsdöden.

Vad som hände?

Jo jag gick spritt språngande naken förbi mitt fönster, helt näck, extremt nära fönstret, där jag möts av TRE byggjobbare som står å röker, typ en meter i från mig, det blir extremt tyst, vilket följs av att jag lixom tar ett skutt, står blixtstilla i klädkammaren med händerna för ansiktet. Jag hör harklingar som följs av skratt, nervöst skratt. Jag sätter på mig underkläder och en klänning och sen halar jag mig under fönstret, som en ål.

Ja, så kan det gå klockan 08.04 en helt vanlig morgon.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, stackare. Men kul ändå, för mig, som inte har byggjobbare utanför fönstret.
Visade brösten för grannmannen för några år sedan. Stod i fönstret och vinkade och kom sen på att jag inte hade på mig någon tröja, det är väl mitt värsta.

Elina och co sa...

Hahahahaha!! Du är för underbar, jag hade kunnat göra EXAKT samma sak. Tänk bara hur glada dem måste ha blivit, och säkert jobbar dem på extra motiverat idag :)

Anonym sa...

Fina Teres, måste varit grymt smärtsamt och jag känner med dig..men tack snälla! Du har räddat min förfärligt tråkiga Londonmorgon, första riktiga skrattet på dagen! Tack igen och ha en fin dag med barnen!
Kram, Hannah

Anonym sa...

ååh! vad jag älskar dina fotografier!

Anonym sa...

Lyckades med en liknande grej för ett par år sedan. Flyttade in i en ny lägenhet på markplan. Fransk balkong. Flyttade in, gick ut och kom hem när det var mörkt. Gick och lade mig och brukar väl inte använda pjamas när jag sover. Vaknar. Det är ljust i rummet. INGA PERSIENNER: Jag tittar ut. Där står 4 (!) personer i orangea overaller och planterar buskar. Jag minns att jag drar upp täcket över huvudet. Och vågar inte gå upp på en timme.....

Kråkan sa...

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHHAHAHAHAAHHAHAHAH

Fatima sa...

Ha ha ha ha! Pinsamt för dig, men för mig räddade det gråaste novemberkvällen so far. Att du liksom ålade tillbaka var pricken över I. ha ha ha

Rara Karlsson sa...

Det har hänt oss alla, trust me.
Men me, det kan man väl bjuda på, hade iallafall byggjobbarna nåt att berätta när det kom hem den dan...

Rara Karlsson sa...

Det har hänt oss alla, trust me.
Men me, det kan man väl bjuda på, hade iallafall byggjobbarna nåt att berätta när det kom hem den dan...