jag - holmsundsbussen, 0 -10

Det finns en buss, närmare bestämt 123:an här i Umeå som har de konstigaste och mest otrevliga busschaufförer. Dessvärre är det min jobb-buss också, och varje dag pågår ett ständigt krig mellan oss.
Det hela började när jag var gravid, 3 gånger under den tiden tvärstartade bussen så jag for med min hundrakilos kropp in i handstödet. Behöver jag tillägga att det gjorde jävligt ont.

Dessutom har den ett flertal gånger inte stannat när man ska av, inte stannat när man ska kliva på samt kört för fort och pratat i mobiltelefon.

Idag när jag skulle kliva på hade jag 3 fullproppade påsar med mat, ett blöjpakt och en blompåse, med andra ord hade jag inga händer till balanshjälp. Så naiva jag bad om ett inte allt för orimligt förslag till chauffören att han gärna fick vänta med att starta till jag satt mig ner, han svarade med ett N.E.J. På riktigt alltså, han bokstaverade N.E.J för mig.

Sen körde han iväg.

Juldagen + Ersmark = Friluftsliv

Trots allt som kan hända och allt som jag skull behöva gå igenom igen(förhoppningsvis då en mer light version)så känns inte ett till barn helt främmande nu. Men jag menar då inte nu som i NU utan om kanske 4, 5 år.
Det är lustigt hur man fascineras av små figurer som säger dädädämamamma och pekar överallt, och man sitter där och kommer på sig själv tycka det är det finaste man sett.

Habegär

Niles Crane. Han var en av de första tv-kärlekarna i mitt liv. And still going strong.

På tal om Frasier så dog tydligen Kelsey Grammers tvillingbror i en hajolycka. Och hans syster blev mördad och hans pappa också. Så hemskt.

Hittade ingen annan så jag snodde din Pernilla.

2008
Årets skiva: frida hyvönen - Silence is wild
Årets fest: Namnfesten
Årets läsning: Bloggar
Årets teveserie: True Blood och Curb your enthusiasm
Årets samarbete: Jag och David
Årets nostalgi: Graviditeten
Årets ångest: Nätterna
Årets vuxenpoäng 1: Fött barn
Årets vuxenpoäng 2: Tagit jobbet på allvar
Årets klubb: Det här var året då klubbarna kändes tråkiga.
Årets naturromantik: Barsta
Årets lärdom: Det bli bättre
Årets comeback: Britney
Årets (lilla) besvikelse: Den första tiden som mamma
Årets (stora) besvikelse: Finns ingen
Årets glädje i olyckan: Julian(läs förlossningsinlägget i januari)
Årets sport: Tennis
Årets spelning: ?
Årets djur: Älg
Årets färg: Rosa och Mintgrön
Årets butik: POP
Årets citat: "pretty, pretty good"
Årets beroende: Kaffe och Sömn
Årets frisör: Fanny
Årets umeband: Two White Horses
Årets fordon: Holmsundsbussen

Den sista på jorden som ser Mamma mia.

David är ute på annandagsgalej , förresten ä väl alla ute på det, alla utom jag. Själv sitter jag och tittat på På spåret och dricker den sista julmusten.
Jag har hela dagen gått och funderat på filmen Mamma mia, jag föll ju, jag trodde jag kunde motstå den efter allt man hört men jag föll, hårt. Tårar och skratt delade uppmäksamheten i mitt känsloregister. Gud vad jag älskar den.

Nyheten med stort N

Åh den finaste av kvinnor och tillika min svärmor har skaffat en blogg. Äntligen!

God fortsättning.

Jag sitter i soffan, trött och sliten efter de milslånga arbetsdagarna, dricker nattsvart kaffe i den nyaste Adam-koppen och tittar på när David steker raggmunkar. A & J springer runt i gåstolarna och käkar på skor och gnäller lite om vartannat.

Jag är slut i själen efter den här julen, men det har varit fint, absolut det har det. Men som vanligt längtar jag framåt. Jag längtar mot söndagens risotto, till onsdagens återbeök med norrlands guld och till vårens mammaledighet.

Present!

Jag fick hem ett fint julkort innehållandes ett par lika fina örhängen från Skatbo, Tack tack snälla ni.

Sånt här gör att det vänder sig i min mage

Även fast det inte var så farligt får det mig ändå att inte vilja sätta mig på ett tåg igen.

En klok kvinna tillika min bästa vän sa till mig idag att ingenting är någonsin 100% rätt. Och det är fan helt sant, därför ska jag bara var glad över drömlägenheten som vi kanske kan komma få, utan att hela tiden väga in det dåligt läget.

Dagen hurra!

Vissa kanske känner sig som vinnare när de prickar in 7 rätt på travet. Jag däremot känner den känslan när jag först tar mig iväg på ett träningspass och sen, hör nu, lägger mina pojkar själv för första gången, och lyckades utan tårar!

och jag ska kalla mig pedant...

Jag har känt en väldigt unken doft i lägenheten då och då men inte kunnat spåra var den kommer ifrån, förrän idag. Jag skulle dammsuga och känner den tydligare än någonsin, så jag öppnar locket till påsen och upptäcker...mögel. Eller snarare blött matmögel. Så sjukt äckligt. Den har så klart uppkommit av mitt envisa matdammsugande(A&J's mat som hamnar på golvet tillsammans med kastat vatten).
Rengöring, trasa och papper togs fram och hoppas nu att stanken är borta när det väl torkat upp där inne, annars lägger jag mina sista sparpengar på en srillans ny dammsugare.

Nr 2 på önskelistan

Nr 1 på önskelistan.

Låten som aldrig slutar vara den som griper tag om hjärtat.

God Jul önskar familjen Mohlin Karlsson.

Foto: Andreas Nilsson

Länge leve julskinkan!

Igår gjorde David och Robert vegetarisk julskinka här och i morse fick jag smaka på resultatet. Vilket succé!

Jag minns med skräck alla jular när jag just hade blivit vegi som är för mer än 10 år sen nu, det var allt annat än spännande. Jag åt potatis och vört med senap.
För att inte tala om skolans "skinka" gjord enbart på kål, fy fan van äckligt det var.

Nu för tiden är julmaten en fröjd. Jag är i himmelriket eftersom det alltid är uppdukat vegikorvar och vegisill och annat köttigt.

Den här julskinkan är dock ny för i år, den ser ut som en liten köttskinka, med ströbröd och sånt, den är den helt slät och smakar lite rökt och salt.
Den är redan en given hedersmedlem på vårt julbord är allt jag kan säga.

Det är den här känslan jag är ute efter...

...när jag ler första gången tandställningslös.

Saker jag finner oemotståndliga.

- Att barnen väljer att sova till 8.30 istället för 6.00 precis rätt morgon.
- Att David ställt min vinfalska i presentbagen.
- August och Julians julkklapp till mig som frestas i rosa omslag och hjärtesnöre.
- Minnena från gårdagens glöggfest. Sjukt goda tilltugg och extremt snygga människor.

Julen hemma hos oss.

Det är synd att julen kommer just nu, precis när både A och J lärt sig krypa och är mer nyfikna än någonsin. Detta gör att julpyntet inte är en hit i år. Eller rättare sagt kanske en allt för stor hit för 2 glitterälskande pojkar.
Men lite pynt har det blivit iaf, och fint är det, tycker jag.

Den vita pyttelilla granen.

Det finaste ekollonet.

Den rosa hyacinten.

Den obligatoriska renen.

August och Julian fick två fin fina haklappar av sin farmor!

Tack för det Annika.

Cute overload

Lampan som står bredvid våran soffa kastar en skugga på vardagsrummet och Julian finner det hela mycket intressant. Hans små knubbiga händer är tydligen mycket fascinerande där på bordet.

Nu har han stått här i 10 minuter och bara tittat.

Pretty pretty good.

Tack för att du förgyllt min och Davids kvällar.

Om jag någon gång ska drivas till vansinne så är det banne mig nu.

Jag skulle kunna skriva en bok om vårt lägenhetsletande. Karaktärerna skulle vara galet intressanta. Själv skulle jag nog behöva det som terapi.
Men förutom Å.B som lovade 8 gånger, verkligen lovade lovade att hon skulle ringa tillbaka om 3 veckor(hon har fortfarande inte ringt och detta var i augusti)så har vi träffat på den konstigaste och mest opålitliga hyresvärden. Vi kan kalla honom för Magnus.

Magnus och jag har fått en sådan relation som går ut på att jag ringer honom och han säger att han ska ringa tillbaka, men sen skiter han i det, och så har det fortsatt i typ 6 veckor. Fruktansvärt irriterande.

Igår var droppen när han hade sagt att vi skulle kolla på femman på kvällen, vi skulle höras vid lunch för att bestämma en tid. Klockan 12.20 ringer jag och han säger i stressad ton, ja jag ska ut till sävar nu men jag ringer dig kl 17.00 så bestämmer vi nåt.

Klockan blev 17.00, sen blev den 18.00, sen blev den 19.00 och jag ringde upp.
Då säger han att han vär på middag hos en kompis och att jag kan ringa tillbaka om 30 minuter.
Jag ringde tillbaka 19.30 men då svarar han inte. Han svarade inte heller på de resterande 3 samtalen samt ett sms.

Hur kan en vuxen människa bete sig så här. Vill man ens ha en sån här person som hyresvärd?

Dagens slutsats

Jag vill för mycket och därav blir inget gjort.

Jag är en chokladpralin.

Nåt har gått åt skogen när jag kommer på mig själv att fastna i Anna Skippers blogg och funderingarna på att söka till Du är vad du äter inte känns allt för dumt. 10 månader har gått och jag har fortfarande 10 kg kvar och en hel drös kläder som jag inte får plats i. Men att förnedra mig i tv för dessa kläder händer nog inte ändå.

Men jag kan inte låta bli att fantisera om gratis Brämhult i 4 veckor.

Roligt.

Titta Andrea, din present börjar bli känd.

Advent

I går var en alldeles perfekt dag om man inte räknar med mitt jobb på kvällen. Vi firade första advent på pilgatan och sen hemma hos familjen Dahlgren.
På pilgatan hade Åke klätt ut sig till Pettsson och läste julboken för alla som var där. Det var så himla fint. När jag satt där med Maja i mitt knä, då kände jag att jag mådde så himla bra, att jag verkligen förstod att barn är grejen. A & J är bara 10 månader gamla men vi har redan hunnit göra så mycket roligt med dom och sakerna blir verkligen 100 gånger mer spännande när man har dom med sig. Detta låter säker gaggigt nu men det betyder så mycket för mig att få känna så eftersom den första tiden som mamma inte alls var som jag trodde.

Men nu är det som jag ville att det skulle vara och det känns great.

August och ryssluggen.

Kan hända att jag är lite självcentrerad.

I lördags när jag var på väg till den centralaste Ica-butiken ser jag en kvinna som kollar på mig lite, jag klänner inte direkt igen denna person så jag gör som jag alltid gör, kollar ner i marken. Då när jag går förbi hör jag ett Neehee från denna dam. Jag kollar direkt upp men hon har redan hunnit förbi mig.

Det här är ett av de värsta sakerna jag vet, jag drabbas av så sjukt dåligt samvete och kan inte släppa det, vem var det? kände vi varandra? hatar hon mig för all framtid nu eller...?

(jag vet, hon kanske helt enkelt inte ens brydde sig om mig, hon kanske neeheeade åt nåt helt annat. Jag vill verkligen veta)

Helg.

Jag borde egentligen gå på modevisningen i kväll, men jag har absolut ingen lust och jag följer nog min lust idag. Jag stannar hemma och kollar på svenne-tv och käkar Corn bugles original.
Corn bugles original är min nya hang-up, så jävla gott. Testa med fresh island dipp, mixa gärna med morot och gurkstavar, och till det julmust.
Livet i sin högform.

November har verkligen visat sin mörka sida men nu börjar allt kännas bättre, dagens långa långa arbetsdag är slut, jag är sliten men ser fram emot helgen och jag har inget vettigt att skriva.

Glad helg önskar en sliten morsa och hennes två äpplen.

Det är magsjuka hemma hos oss, IGEN.

På tre veckor(och 2 ungar):
-vattkoppor
-vinterkräksjuka
-vattkoppor
-vinterkräksjuka
-sammanlagt 6 nya tänder
-Dunderförkylning
-förkylning
-magsjuka

Dans och inflyttningsfest.

Det är lite svårt det där med att vänja sig av med att alltid kunna göra vad man vill på kvällar och helger, alltså efter man fått barn.
Jag och David har haft turen att ha vänner och familj som velat vara barnvakter när vi vill göra saker. Ibland drabbas jag att ett dåligt samvete, men jag slår ganska snabbt bort det när jag inser att A&J bara verkar gilla det där med andra folk runt sig än sina päron.
Redan när A&J var i min mage bestämde jag och D oss för att vi ska försöka ha kvar vårt "gamla" liv även efter graviditeten, och jag tycker banne mig att vi har lyckas. Vi kanske inte går ut och klubbar så ofta längre med det tappade jag redan intresset för innan de två var i magen.

Summan av kardemumman är att jag är sjukt jävla nöjd!

P.S. Rubriken syftar på gårdagens aktiviteter D.S.

A&J's farmor inviger dom i pepparkaksbak.

Det är så sjukt festligt att ha barn.

Trots bajs överallt(säng, handfat, golv, täcken).
Vem hade kunnat ana?

Någon som har nåt tips?

August har efter magsjukan/vattkoppor drabbats av sömnsvårigheter. I natt låg han vaken mellan 3.30 och 6.30, det har aldrig hänt förut. Han somnar inte av nappen som han förut gjorde.
Vad tusan gör man?

Pilgatan för hela slanten.

Idag var jag och äpplena och fikade med Clara. Hon hade inte varit på Pilgatan än så jag tyckte det var på tiden. Tog inga bilder eftersom min kamera bleknade i hennes kameras sällskap, men det finns fina i bloggen hennes. Kolla där!


Smakprov.

Nästa gång ska jag ta med ännu en pilgatanoskuld, visst är du på A.M.O?

Det händer väldigt mycket kul nu framöver.

Det första om händer är att jag och David ska på date på lördag, då ska vi se det här.


Destruction song
Kenneth Kvarnström är tillbaka som koreograf efter fyra år som ledare för Dansens Hus i Stockholm. Under sitt konstnärsresidens på NorrlandsOperan skapar han Destruction Song, ett verk vars urpremiär vi nu får uppleva.

Kenneth Kvarnströms ambition med Destruction Song är att utmana sig själv och göra något han aldrig tidigare gjort. Till sin hjälp har han ett dreamteam av konstnärer från olika discipliner.

Kostymerna formas av ingen mindre än Helena Hörstedt från Umeå, en av Sveriges mest omtalade och prisade modeskapare, känd för sina dramatiska och skulpturala kreationer. Jukka Rintamäki från rockbandet Silverbullit skapar musiken som här får samspela med ljusdesignern och scenografen Jens Sethzmans stämningsfulla estetik. På scenen ser vi några av Sveriges och Finlands främsta dansare: Cilla Olsen, Janne Marja-aho och Sofia Karlsson.


Mycket talar för att Destruction Song kommer att bli en unik helhetsupplevelse.

10 månader och redan ett geni.

Jag sitter som bäst och kollar bloggar när August kommer åkandes i gåstolen, till sin glädje ser han att hans napp ligger bredvid dator på bordet och sträcker sig allt vad han kan för att nå det, men icket. Han gnäller en stund medans hans små armar är så långa som de bara kan bli. Då vänder han om och åker mot hallen, är borta ett par sekunder och kommer tillbaka med ett par ballerinaskor. På ett kick har han fått tag på nappen med skon och stoppar den i munnen.

Jag har aldrig sett honom så nöjd.

En grov generalisering

Varför anvisas ALLA manliga hyresvärdar med att använda ek och rostfritt stål i kök??

Misslyckande.

Som jag skrivit tidigare har jag ju väldig svårt för att natta pojkarna, det finns nån underliggande ångest där som egentligen borde få komma ut. Så igår när dom hade somnat for David iväg till Robert och Hanna för att se film. Efter ca en timme vaknade både A & J i gallskrik och de slutade inte. Efter en timme i tårar och uppgivenhet kommer karin in i rummet för ett litet besök. Jag har aldrig känt mig så dålig, jag längtade tillbaka till tiden innan barn, då man kunde vara social när som helst och inte stå vid en spjälsäng med ett barn i famnen och en skrikandes i en annan säng. Jag kände bara att jag ville kasta ut dom och umgås med Karin. Istället böjde jag ner huvudet och sa att vi fick ses en annan dag.

Det slutade med att jag ringde hem David och misslyckades med detta åter igen.

(så klar somnade dom precis innan D steg in i lägenheten)

Knaskalas.

Personalfesten igår var allt man kunnat vänta sig, ömhetsbevis, kärleksattacker, dans och vin.
Alla var fina, vissa väldigt mycket finare än andra men så är det ju alltid
Jag hade min finaste klänning, de finaste skorna och BÅDE halsband och örhängen. För ibland när det är superfestligt kan även jag bryta mina egna klädkoder för ett litet tag.

Det finaste var nog ändå när jag och Stefan promenerade hem klockan 5 på morgonen i nyfallen kritvit snö.

(mycket fina, finaste och finare i det här inlägget kan man ju säga)

perfekt tajming

Ikväll ska jag på en sjukt uppstyrd personalfest, det väntas mästerkock, trerätters och klädkod.
Jag kan berätta att jag sällan varit mer peppad över en persontillställning som nu.

Sen A & Js sjukdomsveckor börjat har vi inte sovit så bra jag och David, men i natt i fick jag sova hela natten igenom, vilken lycka och vilken sjukt perfekt natt att få sova på sen.

Jag gillar inte hundar men jag älskar den här.

Dessutom är tapetens hundar i sammet!

Du fåt ta del av mitt förvirrade liv.

Till Carl
Soundtrack: Mitt Piano - små små steg

Lyckopiller.

Jag har märkt att August blir glad när Frida Hyvönens Dirty Dancer spelas. Det är fint.

Usch jag gillar inte när dool blir så där buskis.

Dagens låt.

Joel Alme - Always On My Mind

Kan inte låtsa bli att älska David Sandström

Just nu på p3 pågår en intervju med David Sandström och Oskar, och det är fan det roligaste jag hört på veckor. Jag gillar hur David tar hela Västerbotten i sin mun och berättar om våran skepsis gentemot poliser och annan övermakt.

Jag blir så stolt över min stad.

Jag skulle vilja skriva ett ordspråk nu men jag låter bli.

D sjunger sånger med August och julian och jag gnager i mig ett äpple och tänker att det där ordspråket verkligen stämmer.
NI vet det börjar så här, den friska önskar sig många saker...

Nåt annat kul som hänt är att vi ska kolla på en lägenhet på lördag, kan vara bra, det känns lite så.

De längsta dagarna i mitt liv.

Det är ren misär hemma hos oss just nu, det börjar bli lite bättre men de här dagarna har varit ett helvete.
Alla fyra har legat i magsjuka, Julian har fått sjukt mycket koppor, hans ansikte ser ut som en finnig 14-åring.

Jag har inte suttit upp alls idag förutom när jag stoppade mina fingrar i halsen för att kräkas.

Fy fanken.

P.S Jag lovar att detta är det sista inlägget om kräk och sånt D.S

Prognos:

Vintekräksjuka.

Det ante mig, det är bara för att jag sa till Claus att jag(och resten av familjen)aldrig hade haft det, fasiken att jag inte tog i trä.

Hänt sen sist.

I natt fick även jag magsjukan.
David har än så länge klarat sig, jag säger bara tack och lov för hans monster-immunförsvar.

Men det västa med min magsjuka är att jag förlorar närmre 1500 för att stanna hemma, och det gör mig lite lite mer sjuk, snyft.

Vad som händer på kungsgatan.

August har gått från vattkoppor och förkylning till magsjuka, vi kokar vattenersättning och torkar kräk.

Julian är allmänt grinig och både jag och D är trötta och slitna.

Tack och lov för 1 timme och 50 minuter Klungan på Norrlandsoperan.

Uppdatering: För 10 minuter sen spydde Julian ner hela sängen med blåbär och annat, så nu är magsjukan i hans lilla kropp också.

Nu är det oundvikligt.

Varje dag som jag kommit hem från jobbet har David barnsäkrat nåt här hemma, sakta med säkert börjar vårat hem bli så tråkigt. Det kryper i min kropp av sådana här förändringar.

Nu idag är då dagen då jag aktivt ska vara med i barnsäkringen och jag skulle mer än gärna gömma mig under täcket kan jag tala om. Jag har redan börjat ta bord dukar och tidningar som legat framme, och nu ska jag ge mig på diverse skåp och prylar.

Om det blir tyst här fram över beror det nog på en hjärtattack från min sida.

Bäbisar

Julian i sin fina robot-tröja.

August med sin fina mamma.

Det tar aldrig slut käns det som.

Nu när August vattkoppor äntligen har lugnat ner sig lite tar Julian över. I natt fick han feber och det är ju ett rätt säkert kort på att även han kommer ha röda prickar om ett par dagar. Jag skulle ljuga om jag inte sa att hans koppor gärna fick vänta en vecka eller två, för både jag och D skulle behöva få vila upp oss innan.

Men vi visste vad vi gav oss in på(eller gjorde vi verkligen det?)när vi lät de bli smittade av Maja och Ida, så vi får faktiskt bita ihop och ta hand om eländet(alltså kopporna).

Dagens konstaterande

Människor blir aldrig så giriga som när det finns gratis grejer att få.

En liten fönstertitt

Jag är en fönstertittare av rang, alltså inte en äcklig en som har munnen mot fönster-rutan och andas högt, å nej ingen sån. Jag står gärna en bit bort och kikar in. Min absoluta favoritstadsdel är öst på stan, där finns de finaste rummen, dom roligaste inredningarna och de mysigaste husen.

Gud vad jag önskar jag kunde få betalt för att få titta i folk hem.

Vi ser helt krejsy ut på bilden alltså.

Bild från folkbladet.nu

Gårdagen.

Efter en promenad på 40 minuter, i de spetsiga skorna, i det kalla umeåvädret var vi framme vid huset där den unge mannen håller på att bygga två lägenheter. Det första vi ser är 5 män i dunjackor som står och röker, en av dom kommer fram och presenterar sig, det är han som äger huset och förklarar att det är letter som ska bygga lägenheterna och att det har andra traditioner och att de nu på söndagen är berusade.

När jag sedan steg in i huset var det som om någon slog mig i magen, det luktade precis som hemma hos min pappas tjej när vi var små. Det vill säga rök, korv och alkohol. Det är inte riktigt den känslan man vill ha när man stiger in i ett rum som skulle kunna komma bli ens framtida kök.

En anna grej som störde mig på var att man såg alla fina gamla tapeter rivas ner och att de skulle ersättas med vitt. Vitt är iof fint men tapeterna var snäppet finare.

Det kommer med all säkerhet bli jättemysigt där, dessutom har vi friheten att måla och tapetsera hur vi vill, samt att det finns ett växthus på gården.
Men huset ligger precis vid ök och det känns lite litet.
Vi får se helt enkel.

Jakten efter den perfekta lägenheten fortsätter.

Vi tittade på en lägenhet idag, eller snarare planerna på lägenheten som skulle bli, men alltid alltid ska det envisas med moderna kök, jag gillar inte moderna kök, jag vill ha känsla och färger, inte grått och iskuber i kylen.

Bild lånad från posie

Det bästa av två världar.

Hej Bloggläsare.

Barnen sover hos sin farmor och farfar och jag sitter i min finaste och galnaste klänning och dricker rödvin och känner att det är så sjukt värt att vara både mamma och dj!

Ikväll får jag spela skivor, vara rödvinsberusad och vara själv med David i sovrummet.
Och imorgon får jag sovmorgon och sen vara med August och Julian hela dagen.

Man kan säga att jag älskar mitt liv.

P.s ja nu är bloggpausen slut och förlåt om jag var dum och hoppas vi alla kan gå vidare. d.s

Fredens liljor

Teres

En sista sak

Anonym:"Jag kan inte beskriva hur fult jag tycker det är med tjocka tjejer som pressar in sina kroppar i rodebjer eller malene birger. Var vänlig och lämna dessa vackra kläder i fred och handla på överskottsbolaget istället.
"

Jo jag tog bort pälsmössor-inlägget för jag trodde inte folk skulle bli så sjukt sura och att det skulle bli sån hets.
Som jag sa till fröken L, det blev högstadiestämning all over again.

När man tappar peppen.

TACK OCH HEJ DÅ FÖR EN TID.

Erkännande

Jag misslyckades så totalt med mitt köpstopp. Mest för att jag hela tiden glömde bort det. Det blev en handfull nya kläder till A&J, en fin cocktailklänning till mig och en julklapp till David. Samt biobesök och underkläder.

Däremot äter jag väldigt lite av de söta så nån credd bord jag få.

Ljuset

Jag vet nu, allt handlar om symmetri, det är därför jag blir galen av bord, mattor, stolar, soffor, kanter och diverse småprylar som står fel.

Jag längtar till jag får spela Black Kids-Im Not Gonna Teach Your Boyfriend How To Dance
på Popup

Vad man med glädje gör för sitt barn.

August har fått vattkoppor nu, han har stora röda blåsor överallt och han är dessutom snorig på kuppen.
I natt vaknade han gallskrikandes, det kändes som feberdrömmar och han höll hårt om mig är jag tog upp honom.
Jag tänkte att jag bara skulle lugna honom lite och satte mig i soffan, men då somnade han så klart och jag klarade inte av att lägga tillbaka honom i sängen när han väl somnat, så först låg han på mig i en timme, med mitt huvud hängande utanför soffan, när jag kände mig nästan svimmfärdig flyttade jag ner till golvet, där sov jag i ca 90 minuter. Sen vaknade jag och kunde inte somna om, jag bara satt och kollade på honom i en timme. Efter försiktiga försök att få plats i soffan bredvid honom kunde jag lägga mig i en båge runt honom, med min rumpa helt utanför soffkanten.

Jag kan tala om att min kropp inte är särskilt glad på mig nu.

Sånt man bara får uppleva EN gång.

När jag såg Twin Peaks för första gången, då insåg jag att detta, detta är en av mina stora upplevelser. Det var det också.

Varenda gång jag nu får höra att någon ska börja se det känner jag nån slags moderskänsla över hela grejen, jag vill lixom vara med och trösta, skratta och förklara lite av gåtorna. Jag vill som upplysa och vara delaktig i varenda TP-oskuld.
Jag vill vara där å säga Snart är det över. håll bara ut ett litet tag till(det säger jag när de olidliga avsnittet med James är i fokus).
Och jag vill också skrika Jag vet!!! när man fattar att Audrey är en stilikon.

Man kan ju bara se en serie första gången en gång, tyvärr.

Men när jag fyllde år fick jag Brideshead Revisited av David, och kanske kanske detta kan vara ännu nåt stort, jag hoppas innerligt.

Detta händer på Ica, kapitel 6.

En unge ropar med glädje ut det här till sin pappa när han ser mig:

Titta hon har diamanter på tänderna!!!

Bara 4 dagar kvar.

5 bra saker just nu.

- Julmust
- Enorm lön
- Kanelmandel
- Äpplena
- Mina extremt snygga ben.

En fråga

Varför är kvinnor, 40+, alltid de mest otrevliga mot oss i service-branschen?

Vi diskuterade detta för ett par dagar sen, dessa 40+ kvinnor alltså, och kom fram till att de antingen är världens mest underbara människor ELLER surskallar av rang.

Igår när vi var å hälsade på hos Petrus och Sofie kom äntligen jag och P ihåg att fixa bilderna från namnfesten och lite annat. Och dom är så sjukt jäkla fina.
Här är en favoritbild på Manne.

Julian <3 petrus

På tal om mitt förra inlägg

Jag ska alltid vara så himla radikal, så är det bara. Ska man göra nåt ska det göras ordentligt, sen om det misslyckas, jaja då är det så.

Upp till bevis

Om allt går som det ska åker jag och David till Frankrike i maj, närmare bestämt Paris. Där ska vi äta godsaker och dricka vin och bo på nåt tjusigt hotell, och så ska vi köpa bedårande klänningar och kostymer.

Detta har fått mig att börja fundera på mitt första så kallade köpstopp.

Av två anledningar funderar jag över det, 1) Jag behöver spara pengar, en familj med dyr hyra och två barn badar inte direkt i pengar. 2) Jag vill gå ner i vikt, 10 kilo vill jag bli av med innan maj och det borde inte vara så himla svårt, om jag lyckas hålla mig borta från skolkritor och läsk så finns det inte så mycket mer onyttigt. Och sen träna lite då och då.

Mitt köpstopp ska hålla på till 1 januari till å börja med, med undantag för god mat, en vinflaska då och då och flygbiljetten. Och så klart alla räkningar och sånt tråkigt som måste betalas.

cause i miss you

Foto: Petrus Sjövik

Välkommen!

Världens största välkomnande till Lillebror som nu ligger på Alexandras mage. Hurra hurra hurra

Fortsättningen är SÅ mycket bättre än början.

Ni ska veta att det är rätt så himla fantastiskt att ha tvillingar, det är underhållning på högsta nivå när de är på sitt gladaste humör och de leker med varandra. August sitter jämt och trivs fina fisken med det medan Julian gärna vill ligga och "krypa" omkring. Roligt är det när de tävlar om vem som hinner sätta i nappen snabbast i munnen eller vem som får den största delen av kudden när de brottas om den.

På tal om kroppsvikt.

Sen jag blev med barn har jag inte gjort nåt annat än äta äta äta och inte träna. Jag som lovade mig själv att aldrig bli en sån som hade kvar sin babymage efter förlossningen, och här sitter jag nu, lat, tjock och tandställning, har nog aldrig känt mig mer obekväm.

Jag kanske håller på att få en höstblues.

Det där om att älska sig själv.

Det är jobbigt när ens nära vänner klagar på sin kroppsvikt som är ca 50 kg när de står bredvid mig som väger betydligt mycket mer. tack för den.

Popup

Missa inte Äktenskapet som vänder skivor på Popup den 1 november.
Vi lovar att vara underbara!

Har jag missat att det är jul nu?

Bläddrade igenom nyaste numret av Elle och kom till sidorna med astro. Började läsa om vågen, du är mycket miljömedveten och det påverkar julfiradet.

Fortsätter läsa de andra och ALLA handlar om julen och december. Vad är detta månne, har Elle siat om framtiden lite för tidigt...

Den som väntar på något gott...

När August och Julian hade sin namnfest fick de världens finaste och spännande present av min barndomsvän Andrea och hennes fästman Anders.
Nämligen...


På kortets framsida står det:

Den som väntar på något gott får det om 18 år.

Och när man vänder på kortet står det:

Detta är en tidskapsel innehållande lite bevis på att 2008 en gång var en samtid.
Öppnas eran 18:åriga födelsedag.
<3 Andrea & Anders

Fint va!

Detta händer på Ica, kapitel 5.

Idag sa en man till mig i kassan "Ja jag brukar säga att jag litar mer på huggormen än fruntimmer". Hans chips var inte så hela efter den kommentaren kan jag tala om.

Sanna och Sofie

Sanna och Sofie är mina yngsta vänner, och båda har nåt av det där speciella som gör dom helt oemotståndliga.

Mitt hjärtligaste tack...

...till alla er som grattade, firade och uppvaktade mig på min 26:e födelsedag.
Tack tack tack

och puss.

Snygga paret.

Macaron

Funderar på om jag ska baka macarones när jag fyller år, eller är det kanske ett svårt bakverk för folk att gilla?