fredag 5 december 2008

Om jag någon gång ska drivas till vansinne så är det banne mig nu.

Jag skulle kunna skriva en bok om vårt lägenhetsletande. Karaktärerna skulle vara galet intressanta. Själv skulle jag nog behöva det som terapi.
Men förutom Å.B som lovade 8 gånger, verkligen lovade lovade att hon skulle ringa tillbaka om 3 veckor(hon har fortfarande inte ringt och detta var i augusti)så har vi träffat på den konstigaste och mest opålitliga hyresvärden. Vi kan kalla honom för Magnus.

Magnus och jag har fått en sådan relation som går ut på att jag ringer honom och han säger att han ska ringa tillbaka, men sen skiter han i det, och så har det fortsatt i typ 6 veckor. Fruktansvärt irriterande.

Igår var droppen när han hade sagt att vi skulle kolla på femman på kvällen, vi skulle höras vid lunch för att bestämma en tid. Klockan 12.20 ringer jag och han säger i stressad ton, ja jag ska ut till sävar nu men jag ringer dig kl 17.00 så bestämmer vi nåt.

Klockan blev 17.00, sen blev den 18.00, sen blev den 19.00 och jag ringde upp.
Då säger han att han vär på middag hos en kompis och att jag kan ringa tillbaka om 30 minuter.
Jag ringde tillbaka 19.30 men då svarar han inte. Han svarade inte heller på de resterande 3 samtalen samt ett sms.

Hur kan en vuxen människa bete sig så här. Vill man ens ha en sån här person som hyresvärd?

4 kommentarer:

Anna-Karin sa...

Svar: nej!
Även om lägenheten är jättefin (när ni väl får se den) så kommer du störa ihjäl dig varje gång du behöver få tag på hyresvärden.
En på mitt jobb hade en riktigt dålig hyresvärd tidigare och det tog upp så mycket av hennes energi och tid.
Ni hittar något bättre, lovar!

Louise sa...

Nej, verkligen inte. Fy då. Låter ju nästan värre än en hal mäklare.

Har läst din blogg ett tag och jag tycker den är så fin så fin. Barnbloggar (märkligt ord) är inte alls min grej, men din blogg är en helt annan sak! Världen sötaste pojkar har du dessutom.

/Louise

Teres sa...

Anna-Karin: Ja det är ju det där med att känna sig bekväm och trygg i sitt boende, vi får nog fundera riktigt ordentligt om det är värt allt.

Louise: Men tack, vad kul att höra. Den här bloggen skulle ju egentligen vara fri från mina barn men det gick ju så där. Den kanske visar att jag är mer än "bara" mamma iaf.

Johanna sa...

Nej det vill man inte!!! Mitt erbjudande om hjälp från okänd mobil kvarstår ;-)! Hoppas ni får tag på den omogna människan. Kraaaam