I lördags fick jag en kommentar. Av en kvinna som hade läst min blogg rätt länge.
Vi möttes på stället där jag spelar skivor, och hon undrade om inte min fästman hade nåt emot att jag var ute så mycket. oroar han sig inte? Undrade hon.
På vilket jag svara att nej det gör han inte, han vet att jag har vänner som jag går hem med och jag bor dessutom i närheten. Men det var såklart inte det hon menade.
Nej hon menade att D kanske kände oro över att jag "flirtar" med andra personer när jag är ute.
Jag kände då att okej, antingen kan jag ta den här diskussionen nu, bli irriterad och allt det där, eller så säger jag bara som det är , nej.
Jag valde det sista.
Men självklart har det fastnat i mitt huvud, allt det där som människor går runt och oroar sig över när det kommer till sin partner. I mitt förhållande med David så sägs det mesta, jag berättar för honom när jag drömt galna sexdrömmar om andra, när jag tycker nån är snygg, när jag får skamliga förslag, vilka jag smsar med och vilka jag pratar i telefon med sent på nätterna. Jag berättar sånt och därför behöver inte David känna någon så kallad oro över att jag skulle flirta, för det gör jag. För att i den här världen är flirt samma sak som att vara öppen, trevlig, pratglad, skrattig och, som i mitt fall, extremt charmig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har det precis likadant med min sambo. Jag skulle inte kunna vara tillsammans med någon som inte litade på mig 100% för jag pratar om sånt. Sen har jag märkt att andra kan uppleva mig som väldigt flörtig som person. Speciellt om jag pratar med någon om något som jag brinner för.
Jag tycker att man ska berätta för varandra om människor som har flörtat med en, vilka man drömt om osv. För då finns det inga tvivel eller misstänksamhet där. Jag skulle nog bli mer misstänksam om min partner inte berättade sånt, för man vet att människor flörtar med varandra till höger och vänster.
Precis. Flirta bör man, sen är steget från flirt till nåt fysiskt ett extremt långt steg som jag inte ens varit i närheten av att ta. Och det tycker jag känns skönt.
HIGH FIVE SOM SATAN!!!1112345
Jag håller inte med i din syn på flirt, däremot förstår jag att andra har den uppfattningen och att mitt och många andras sätt att bete oss kan tolkas som flirt. Så, jag går inte in för att flirta, men om någon tar det som det förstår jag dem och blir inte arg förutsatt att de inte envisas med att hävda att jag vill nåt "mer" med dem. Besides är jag bisexuell, JÄVLAR, vad otrohetsrädslan måste öka för min pojkvän då??
Anyways, jag har liknande relation med min pojkvän. Jag berättar om killar ger mig komplimanger, om någon stöter på mig på krogen och om jag haft en sexdröm om någon annan. Däremot säger jag aldrig att jag tycker någon är snygg, för jag har SKITSMAL smak. =P
Tycker det är tråkigt att man förväntas vara orolig när ens partner går ut och har roligt. =/
heja Teres! bra sagt! jag har flera gånger hamnat i situationer där jag har varit trevlig mot killar och de har trott att jag ville så mycket mer. att lyssna intresserat, titta folk i ögonen när de pratar med en och skratta åt vad de säger, är inte det rent hyfs? det behöver inte betyda att jag vill hångla. och jag kan inte hjälpa om jag är charmig, jag heller!
Skicka en kommentar