onsdag 1 april 2009
Jag och Bruno
Jag skulle kunna skriva om att igår fick jag prata och fotograferas med min ungdoms räddning. Han som satte ord på allt man kände då och som fortfarande gör det fast i ett helt annat sammanhang. Jag skulle kunna visa ett väldigt fint kort på oss två men jag får inte, och jag har lovat.
Men jag kan skriva om att föreställningen var underbar, man bara flöt med. Det var extremt mycket ord och ibland var det bara som ett surr i huvudet men det var precis som det ska vara när man ser honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
vackring!!
Åh gud vad snygg du är på den bilden!! Jag saknar dig och vill gå på bruno och ha ett eget rum när jag kommer och hälsar på! Ni är värda allt och mycket mer!
hah! Du ser nästan ut som mig på bilden :) Kanske är det blonda fluffiga håret med sneluggen. Snygga är vi i alla fall!
Evelina: Men du rå!
Tam: Tack! Du ska få det blommiga rummet när du kommer hit. det kommer bli perfekt. puss, kom snart btw.
Fia: Haha ja faktiskt, mitt hår var oborstat, då ser det ut så, tänkte det kunde passa på bruno.
Skicka en kommentar