Första dygnet som ensamstående mamma.

Det gick ju bra det här, igår somnade dom på en minut efter vällingen, och jag fick ligga och vila upp mig i soffan hela kvällen. Natten minns jag inte så mycket av alls, tror inte jag sov så värst mycket, men jag var lugn och på gott humör. Mitt mantra var det finns inget att vara nervös för det finns inget att vara nervös för det finns inget att vara nervös för. Och det verkade ju funka.