7 fina sommarminnen.

När vi gjorde ringarna hos Cornelia.

Loppisfynd och rosa barnkväggar.

Min syster som börjar kila riktigt stadigt.

2 fina ungar som läser böcker på en vigsel.

Munkar som i hemlighet läggs utanför ens dörr på natten.

När jag skålade med ett vitklätt djur.

Den sista dagen på DavidochTeres-festivalen när vi sjöng boten Anna och åt brunch i en grönskande trädgård

Helgens insikter

I lördags drabbades jag av så många Aha-upplevelser att jag trodde jag skulle få vetenskapsöverdos.
Men det är en annan historia.

Det som inlägget skulle handla om egentligen var att i lördags kom det fram en fin tjej till mig när jag spelade skivor i Vardagsrummet, hon sa en hel del fina saker som alltid känns väldigt bra och bekräftande att höra, kanske speciellt när man är en skivspelande tvåbarnsmorsa. Hur som, efter hon hade gått hade jag en av de bästa spelkvällarna ever, och jag hade ett hjärta som bara hade behövt en enda liten droppe till för att rinna över.
Det är en jävligt bra känsla.

Jag önskar mig.

Om lite mindre än en månad fyller jag år, och en sån här tavla från Sammy Rose står rätt högt upp på min önskelista. Den, och en katt.

Tjat angående lördagen!

Körer alltså.

Förlåt mig men jag kan inte låta bli att längta.

Det är inte det att jag vill hoppa över hösten, sannerligen inte. Och det är inte det att jag gillar svinkalla dagar och mörka mornar, och det är inte inte heller det att jag gillar vinterjackor och 20 minuters väg till dagis i snöstorm. Utan det är bara det att jag älskar mina jular. Sötpastell, sockerbak, kristyrvitt och annat urururgulligt som hör julen till.

Som en riktig rådjursbrud.

Ps: vet som vanligt inte var bilderna är ifrån, men det är då rakt inte mina. Men fina är dom.

4 år!

Den 11 september firar shape up! 4 år och det kommer bli en minnesvärd kväll med allsång i Vardagsrummet och massor med tårta.

Jag kanske tillåme byter ut den sedvanliga 00.00-låten till en födelsedagsdänga. Den som är där får se helt enkelt.

Det franska temat börjar NU

Den här mannen råkade jag hitta hängandes utanför mitt vardagsrumsfönster igår kväll.

Du älskar mig.

Jag skulle kunna somna här.

Med den här musiken i öronen, tätt tätt intill dig.
Och när jag på natten skulle vakna av mardrömmar, skulle du lugna mig och säga att det inte finns hajar i Sverige, och dom orden skulle få mig att somna om.

Sen skulle jag stiga upp på morgonen med en pälsklädd vän liggande på min mage.

När jag ätit frukost och sett mig själv i spegeln skulle jag känna mig så här.

Sen skulle jag gå ut för att möta världen. Med din hand i min hand.

Sommarceremoni!

Ikväll spelar jag skivor tillsammans med Umeås finest, kom dit!

Barn

Idag efter jag hämtat mina barn på dagis fick jag för mig att vi skulle ha en trevlig stund på biblioteket tillsammans, låna lite böcker och låna lite filmer. Efter ungefär 20 minuter fick jag dom att välja 4 filmer, väl framme vid kassan fick vi veta att vi bara fick låna 2 filmer.
Där startade kaoset.

August fick vansinnesutbrott för att han inte fick hålla i alla filmer och Julian slängde sig på golvet och skrek för att inte han fick låna Pippi, dom gick bananas och jag kände mig hjälplös. Trött, matt och hjälplös.

Det slutade med att jag mutade dom med lördagsgodis, eller onsdagsgodis. Mycket, mycket godis, vad dom vill ha, det fick dom, bara dom slutade skrika och ligga på golvet.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag älskar varenda minut av mitt liv.

songs

Ny vecka.

En salig blandning av Lindas bilder.

Jag vill berätta om min fantastiska möhippa men det känns fortfarande som om det borde finnas mer bilder, och jag vill som vänta på dom.
Men ni har säkert förstått att det var ett twin peaks-tema som ledde till en galen jakt som pågick hela förmiddagen. När det var slut hamnade jag i Ersmark där alla var samlade och en dekorativ trädgård väntade med supergod mat och smaskigt bubbel.
Den här första bilden är tagen när jag får slå sönder en vattenmelon med en hammare. Lite som att göra slut på gamla pojkvänner. Jag kan säga att det typ var det bästa jag gjort.

Efteråt fick jag åka hem till lyxvillan och bada bubbelpool och drickabubbelvin, käka jordgubbar och vila upp mig lite. Där blev jag även sminkad(audrey horne) och klädd i helsvart.
Sen åkte vi taxi till ytterligare ett ställe, nämligen till Moströms. Där väntade resten av vännerna med middagen i högsta hugg och alla var tjusigt klädd i vitt. De flesta tyckte det var lite sektstämning över det hela men jag tyckte det var galet fint.

Den obligatoriska möhippegruppbilden

Fotografering av fotografen som fotar gästfotograferingen(fast utan fotografen, hänger ni med?)på bröllopet.

Lycka(fast först gnäll)

När vi flyttade in till vår femma kände jag ett lyckorus som inte fanns av denna jord. Jag kände att jag hittat hem. Vi hade kalas i en stora fina trädgården på dagen och middagar och spel på kvällarna. Sen kom beskedet om att huset blivit uppköpt och den nya ägaren skulle bygga ett stort jäkla hus mitt i vår fina trädgård. Sagt och gjort, några månader senare påbörjades huset och det är fortfarande inte klart.

Men, det var inte det drygaste, utan lägenheten precis ovanför oss blev ett kollektiv för west side story-grabbarna och fester pågick på vardagarna med väldigt hög allsång och dans, och då menar jag väldigt hög.

Det ska tilläggas att detta är ett väldigt gammalt hus, man hör allt, om man står i trappen och pratar hör man det som om man stod i samma rum, osv.

Iaf, sen flyttade dom galna musikalartisterna ut och in flyttar ett 18-årigt par som förvissa verkade rätt rara men samma sak här fest i tid och otid.

(Jag har nog aldrig varit så sur som under den här tiden)

Men nu till poängen.

Nu har vi fått grannar som verkar så himla fina. 5 st arkitektstudenter som har fina gardiner och som badar i älven på morgonen. Som bryr sig om hur mycket det låter ifrån dom och som vill bjuda på kaffe om dom skulle vara för högljudda, och som lägger fina lappar med "grattis till bröllopet" i brevlådan.

SÅ nu känns det bra igen, tack vare dom.

En sanning.

Så här är det. När vi planerade bröllop trodde jag att jag skulle falla i alla fällor som finns, typ sluta äta för att vara så smal som jag bara kunde på den stora dagen. Bli en häxa som styr och ställer. Som nojjar och oroar mig och jadajadajada. Jag läste om katastrofer som skulle kunna hände och trodde jag skulle känna värsta stressen. MEN, icket, för vet ni, trots att saker går fel, trots att man spiller baileys över hela bröllopsklänningen, trots att bröllopsdagen bjuder på pissregn så spelar inget nån roll. För det är så sjukt att alla ens nära och kära är samlade på en och samma plats för just din/er skull.

Och just nu sitter jag och är rundare om magen, rätt mycket rundare faktiskt eftersom det har funnits tillfällen att fira och bjuda på sjukt goda saker under många veckors tid. Och det, det är mer värt än nåt annat.

Ps: Trots att vi inte fick tillgång till festlokalen fören samma dag så ordnade det sig också. Tack vara, just det, vänner!

Lista!

Det här en av de finaste bilderna på moi under bröllopet, tycker jag. Så det får va med ba så här utan anledning.

Lyckligt par.

Mera bröllop/2 bilder

Till August och Julians stora glädje fanns det chips och salta pinnar i barnvänligt höjd.

Snyggon

EN bild säger så mycket.

Hittade den här bilden på fin-Amandas blogg. Den visar en av de stora höjdpunkterna förra veckan på David&Teres-festivalen. Nämligen djurdansen i ring, jag är den i svarta kläder, ALLA andra var vitklädda, den var en magisk möhippa.

The B-day!

Här kommer några bilder från bröllopet. Den finaste dagen i hela mitt liv.

Fina gäster som står utanför logen och väntar. Tanken var ju att vi skulle viga oss på en dansbana vid vattnet, men eftersom det regnade hela förmiddagen bestämde vi oss för att flyta hela vigseln till en gammal dansbandsloge. och när det var pyntat och klart var det så sjukt fint så att jag höll på att smälla av.

Brudtärnorna och alla kidsen som väntar på att musiken skulle börja. Vi hade valt att gå in till Jens Lekmans You are the light, utan sång.

Här kommer vi, sjukt peppade.

Musikerna, världens finaste.


Cornelia Webb hade gjort ringarna, vi fick inte se dom fören dagen innan vigseln men vi föll pladask både jag och David.




Den mest oväntade på hela kvällen var det sista talet som David höll, jag var helt ovetande att han skulle göra nåt sånt för mig men helt plötsligt står han bara där på scenen och säger de finaste sakerna någonsin. Det var magiskt. Men ännu mer magiskt var det när han berättar om en låt som jag spelade för honom tidigt i vårat förhållande. Helt plötsligt sätts musiken på och han börjar sjunga Kate Bush - running up that hill, FAST PÅ SVENSKA. Jag grät som ett litet barn. Den mannen alltså, den mannen.

Tid för ensamhet hur konstigt den än låter

Jag försökte få tid att lyssna på den nya Jens Lekman-låter ensam, verkligen få höra den på riktigt och få höra alla de knäppa textraderna och allt annat sånt som gör att jag älskar honom.

Jag smet tillbaka till sängen efter jag get A&J frukost, lämnade dom med David och lämnade högljudheten bakom mig.

jag låg där och älskade ensamheten, och älskade låten som polerade i mina öron, när Julian, 4.22 in i låten äntrade sovrummet.

Och just nu står samtliga medlemmar i familjen inne i vårat minisovrum och borstar tänderna och tjafsar, och jag känner bara så här
GÅÅÅÅÅ UUUUTTTTTT!!!!!!!!!

Robyn!

Älskade Jens

I <3>

Bakvänd ordning

Jag är fru Teres Mohlin nu. Samma efternamn, samma tjej, men nyförälskad och gift.

Förra veckan kallades David&Teres-festivalen. Svensexa på måndagen, möhippa på onsdagen, bröllopet på lördagen och så brunch på söndagen. Den bästa veckan i hela mitt liv. På rikt.

Men själv har jag bara bilder från brunchen så här kommer en liten smygtitt. bilder från de andra dagarna får helt enkelt komma sen.

It's happining again.

I morse när jag skulle kolla om vår cykelvagn var regnskyddad hittade jag en vit påse utanför vår dörr. I den låg 2 st munkar. Alltså!!! Det här är så jävla kul. Tredje dagen som nåt Twin Peaks-aktigt händer.

Så jag och Julian frossar just nu kaffe och munkar till frukost.

Stämning.

Alltså det råder Twin Peaks-stämning hemma hos oss. Igår började vår badrumslampa blinka hysteriskt, sjukt läskigt.

Sen när jag vaknade i morse och skulle göra välling åt boysen så låg den ett vedträ innanför vår dörr. Vad är upp med det?

Kakor.

Bild: söta Saker.

Är det nån av er läsare som har tips på en sjukligt god småkaka, eller kaka man kan ha i nån slags form, typ muffinform eller aluminiumform?

Jag tänker mig att du kära Clara borde kunna komma med ett toppentips här!

Och med all säkerhet även nån annan läsare.

Inbjudningskort

Så här ser framsidan ut på vårat inbjudningskort. Världens bästa tjej har gjort den åt oss och jag är så sjukt tacksam över det.
Det är rörande att folk vill hjälpa till att ordna saker inför en sån här festlig dag, från början var vi lite rädda över att fråga men nu har vi märkt att vänner och familj mest blir glada över att kunna få hjälp till. Det är fint, så himla fint.

Hårfager

På min systers bröllop hade jag min finaste frisyr nånsin, typ. Ett hav av lockar och en blommig grej som knöt ihop det hela. Hade jag inte haft en finare frisyr i bakfickan hade jag lugnt kunna gifta mig i det håret.

Dödläge

Den här bloggen vilar just nu som ni märker, känner mig sjukt tråkig över att jag inte vill dela med mig av mina bröllopsbestyr å det i sin tur leder till att inget blir skrivet eftersom allt nästan kretsar kring just det.

Ja, ett dödläge kan man säga.

A&J's bröllop.

August och Julians höjdpunkter på min systers bröllopsdag var guldramarna som vi hade lånat från Amanda och skuggplatsen intill kyrkan där man kunde sitta å läsa mumin i lugn och ro.

Kära syster

Imorgon kommer jag hålla tal till min syster som gifter sig. Jag är livrädd för att hålla tal, eller kanske mest är jag livrädd för att skriva ett tal.
Men då kom en klok person och sa till mig att jag skulle tänka på det som ett blogginlägg, och då gick det rätt så bra.
Så ungefär såhär kommer det låta imorgon

Jag skulle kunna skriva en hel novell om dig och mig. Om min storasyster som tvingade mig att röka när jag bara var 6 år gammal, eller när du kallade mig för jävla fitta när jag försökte få dig att SLUTA röka.
Jag skulle absolut få med att du skrev ett tröstande brev till mig när jag kom hem från Ryssland.

Nån stans där i mitten skulle jag skriva att du flyttade från Uppland till Umeå, att du flyttade närmare mig så vi kunde bo nära varandra och börja lära känna varande på det sättet som vi gör nu. Jag skulle skriva om alla sätt du lugnar mig när jag är orolig eller ledsen. Om dina råd och dina åsikter som du inte gärna håller inne med.

Nån stans där, ja nästan i slutet skulle jag skriva om Christian. Han som har ett hjärta större än en himmel, som lät mig bo hos er när jag behövde det. Han som förstår saker utan att fråga för mycket.
Jag skulle inte spara på kärleksorden när jag skulle skriva om Maja, om den lilla sparven som jag var så rädd så rädd för, men som jag sen inte kunde vara utan, som inte fick plats i bröstkorgen eftersom känslorna blev för stora.
Sen kom Ida, mitt fina fina gudbarn som har ett leende gjort av socker och ett skratt som väcker tusen kaniner i magen.

Sen i slutet av novellen, då skulle jag tappa orden och tappa fokus och tappa allt som man borde skriva för det enda jag skulle kunna tänka på är att få avsluta mitt skrivandet med att säga att jag älskar dig. Att jag älskar dig och Christian . Och att jag älskar att ni två är, just i denna stund, är nygifta.