Det känns som om det händer tusenmiljoner saker men ändå har jag inget att visa upp. Balansgången är envist tjurig. Jag vill visa, men hjärtat vill hålla allt hemligt. Mitt hjärta i kroppen alltså, inte hjärtat som i fästmannen.
ja ja det är nog bara en svacka. Snart är jag tillbaka till mitt vanliga visalltjagärochlitetill-jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
visa, visa!
Nej håll det för dig själv (kanske bara lite till mig;))Låt de få bli en överaskning till oss alla =) Ibland e det svårt när alla e så nyfikna jag vet men det är ganska gott o suga på karamellen också !
Skicka en kommentar