tisdag 16 februari 2010

Kanske är jag en tönt.

_MG_1521
Alltid när jag känner mig nere på nåt vis tänker jag på damen i blått. Hon som är så vacker här på bilden i sitt blonda hår.
Jag tänkte på henne när jag mådde dåligt som nybliven mamma, jag tänkte då på hennes förlorade barn. Jag tänkte på henne när jag just hade flyttat ifrån mitt ex, jag tänkte att hon hade det värre.
Att jag lyckades komma undan och bli en bättre människa.
Jag tänker på henne när jag känner mig obekväm i min kropp, alla tankarna om ett annat yttre. Jag tänker att så tänkte säkert hon också, och hon är ju så fin.

Men jag tänker också på henne när jag gör saker som jag egentligen är rädd för.
Och när jag behöver känna mig stark, när jag behöver kraft nån stans ifrån, då läser jag om henne.

Ja, alla snöar vi väl in på nåt. Jag råkade snöa in mig på Norma Jeane Mortenson.

10 kommentarer:

Emmy Glans sa...

Jag med! Norma måste ha varit en oerhört stark kvinna!

erica sa...

Vad vackert skrivet. Du verkar mycket klok.

kram erica

Amanda sa...

Jag tycker inte du är tönti. Jag tycker du är gulli.

Jag brukar tänka på Robyn ibland. Och har man tur ringer en gulli tjej och lämnar lite Robyn på ens telesvar. Då blir man rätt glad.

TMKS sa...

Du är en tönt men jag älskar dig av hela mitt tönthjärta.

sneki sa...

Va fint skrivet! :)

Fröken Silver sa...

fint och vackert.

Henna sa...

Hette hon Mortenson? Jag trodde hon hetter Baker? Kan nån explaina, om ni vet!

Teres sa...

Emmy: Hej fina, det tror jag också.

Erica: tack snälla, det känns värmande att höra.

Amanda: hihi du är ju världens sötaste.

Tam: Och jag dig med mitt.

sneki: tack!

silver: tack snällaste du.

Hanna: Hon föddes som Norma Jeane Mortenson, men fick dopnamnet Norma Jeane Baker

Linda sa...

väldigt fint! och bra tips på person att tänka på det sättet om. jämföra sig med. det är liksom svårare att hitta förebilder när man vuxen. på nåt sätt.

Angeliqa sa...

Vad fint skriver. Jag är också alldeles insnöad på Norma Jeane. Hon är den finaste som finns och när jag mår dåligt brukar jag tänka på hennes liv, och på allting hon fick lov att gå igenom och klarade av och då vet jag att det alltid finns folk som har det värre och att man alltid måste kämpa.