I söndags när frukosten fick ta en evighet om den så ville, kom jag på hur mycket jag saknade det där lugnet som man förut kunde ge sig själv på morgonen.
August och Julian hade nämligen sovit hos sina farföräldrar, och då får man passa på att göra det absolut bästa man vet. Och jag menar det, det absolut bästa.
1 kommentar:
det är fint att du valde samma till mig.
Skicka en kommentar