10 månader och redan ett geni.

Jag sitter som bäst och kollar bloggar när August kommer åkandes i gåstolen, till sin glädje ser han att hans napp ligger bredvid dator på bordet och sträcker sig allt vad han kan för att nå det, men icket. Han gnäller en stund medans hans små armar är så långa som de bara kan bli. Då vänder han om och åker mot hallen, är borta ett par sekunder och kommer tillbaka med ett par ballerinaskor. På ett kick har han fått tag på nappen med skon och stoppar den i munnen.

Jag har aldrig sett honom så nöjd.