För exakt 3 år sedan vaknade jag i Davids säng på storgatan och var så jävla kär. Jag var blyg och vågade nästan aldrig se honom i ögonen för jag var rädd att han skulle se mig på riktigt och inte gilla mig då. Jag minns hans toalett som typ ekade och jag har aldrig varit så kissnödig som under den här tiden. Han var allt som jag ville ha hos en kille och när jag lämnade lägenheten den dagen var jag fylld av den mest underbara känsla.
Jag hade blivit ihop med killen med stor K.
Dagen innan hade vi sett timmar och åter timmar av Carnival, långt in på natten, tror det nästan var morgon. Ingenting hade hänt, vi rörde inte ens varandra trots att hans soffa var så sjukt liten.
Till slut låtsades jag somna och låtsades att mitt huvud föll ner på hans axel, jag ville se vad som skulle hända om vi på nåt sätt rörde varandra men ändå ha ett frikort fall ingenting skulle hända, jag "sov" ju.
Och där, i soffan på morgonen den 4 mars la David sitt huvud mot mitt och jag VISSTE att det skulle bli vi, det kändes precis i hela kroppen.
Nu 3 år senare sitter jag i vår gemensamma säng, med två söner brevid mig i världens vackraste lägenhet, min lycka är gjord och jag hoppas att vi alltid är tillsammans.
David, jag älskar dig och grattis på 3-års dagen.
5 kommentarer:
ooo, underbart! jag får rysningar! det finns inte mycket mysigare än å få höra om när lyckligt kära människor berättar om hur de träffades! riktigt bra skrivet. nu blev jag ännu gladare (längtar efter min prins ännu mer också vilket gör allting ännu bättre)!!
Åh fina Teres, jag saknar dig! Det är inte alls lika kul på jobbet utan dig och Sanna. Hoppas att vi kan ses nån dag snart! Massa kramar från Karin
Nu börjar jag gråta för det är så fint...
Ja du jag är så glad att ni fann varann. Kram mamma
Blir blank i ögat för er skull
Skicka en kommentar