skrikskrikskrikskrikskrik
ge napp ge napp
spotta ut spotta ut
skrikskrikskrikskrik
bära bära
lägga ner lägga ner
skrik skrik skrik SKRIK SKRIK
skrikskrikskrikskrik
skrikskrikskrikskrikskrik
ge napp ge napp
spotta ut spotta ut
skrikskrikskrikskrik
bära bära
lägga ner lägga ner
skrik skrik skrik SKRIK SKRIK
skrikskrikskrikskrik
En mamma som snart hoppar ut genom fönstret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Så det blir alltså inte bättre... ynk
Jo det blir bättre, dom har nog bara en skrikfas just nu. Den går nog över på ett par dagar, men huga vad jobbigt det är.
Vi kan byta en dag eller två om du vill. Jag har följande att erbjuda.
Skola uppgift ångest musarm projket åka till stockholm+ reklamtävlingsångest packa städa måla renoveraångest inte nog bra vara kreativ kreativ kreativ hela hela tiden nu nu nu ångest inte sova gott ligga och vrida och vända sig vara förkyld hela tiden tvivla på mig själv ångest.
Jag blir så imponerad över att du visar en så ärlig och sann bild av föräldraskapet. Jag blir glad över att läsa om det. Att småbarnslivet inte BARA beskrivs som den underbaraste och lyckligaste tiden i livet utan samtidigt också en krävande och slitsam fas.
Det ändå rådet jag har är; andas djups och tänk på att det går över, det blir lättare eller i alla fall krävande på ett annat sätt.
Nu låter jag bitter =) Oftast gillar jag det men ibland vill jag också hoppa.
Jag tycker som att du är fantastisk.
hej!! hur går det att vara hema själv på dagarna?? jobbigt när de skricker hellst när de är två!! efter ett tag kan du nog kopla bort det, är ingen fara om dom får skrika lite ibland.. hur går det med kräknigarna??
kanse ska skriva vem jag är oxå?!!=) kram maria
Klumpig: Eh jaa det låter som ett rättvist byte det, det är taget. Men du kommer nog få hiskeligt dåliga betyg om jag ska ta över.
Anna: Ja jag har alltid vartit dålig på att ljuga om mina känslor, de visar sig så tydligt och därför blev det rätt naturligt att kunna skriva om jobbiga saker oxå. Jag kan bli så arg och frustrerad på alla "supermammor" som ger dåligt samvete och målar rosa moln över allting.
Det är tur att man har andningen att ta till när det blir för mycket, och jag litar på dina ord att det blir lättare.
Sofie: men du, tackar tackar, du är rätt fantastisk själv.
Maria: jo men det går som rätt bra, jag klarar av det, men det som är lite jobbigt är att de skriker väldigt mycket under de vakna perioderna så våran barnmorska trodde det kunde vara nåt slags magvirus, det skulle nog gå bort av sig själv som tur var. Kräkningarna är som det är, men lite mindre tror jag efter vi börjar med lemolac. Det är skönt.
Skicka en kommentar