Jag har börjat hoppa över måltider. Jag har börjat känna mig tillfreds när jag lyckas hoppa över måltider utan att må illa. Men jag känner ändå skuld hela tiden. Mat, det ständigt dåliga samvetet.
Jag läste för en tid sen ett blogginlägg som Linus Fremin hade skrivit om ungefär samma sak. Det där om att det är så himla viktigt att äta, att aldrig komma med bortförklaringar eller undanflykter. För när man väl kommer bort från sina bra vanor, när man börjar slarva och också klara av det utan surhet eller illamående så är det så jävla lätt att man hamnar där igen.
Mitt nyårslöfte 2011 är att unna mig själv att få å bra. I min kropp. Och se maten som en god god vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
låt käftsmällarna hagla! för jag ser dig som en himlars god vän
Åh, det där ständiga med maten. Att du reflekterar över det och vet vilka vanor som är de goda som kommer hjälpa dig att inte hamna där igen. Jag tror på dig!
Jag är ju gravid nu och har aldrig haft så avslappnad inställning till mat i hela mitt liv. Det är jätteskönt, men tyvärr inser jag samtidigt att jag i vanliga fall fortfarande har långt mer komplicerad relation med mat än vad jag förstått. Nu är jag lite orolig för hur det ska bli sen, efter graviditeten, men jag hoppas på att det blir som du skriver. Att jag kommer se maten som en god vän.
Det tycker jag verkligen låter som ett bra löfte!
Gott Nytt och kärleksfullt 2011.
<3
bra löfte therese!
Du är skitsnygg och den coolaste norr om malmö!
nyårspepp och kram!
Maria: Du är ju rarast i världen.
Fatima: jag minns den där känslan när man var gravid, jag kände den också. Jag åt för fösta gången i hela mitt liv med gott samvete och unnade mig ALLT. Det syntes på kroppen efteråt kan jag tala om , haha. Men det var ändå värt de.
frihetsvindar: Tack, jag hoppas sannerligen att jag håller det.
Elin: Haha åh gud vilken kunglig kommentar, tack för peppen.
Skicka en kommentar