Det känns lite så här just nu.

Bild ?


Valfri tolkning.

Saxat från Aftonbladet

"Det gjorde inte ett dugg ont att föda"

Supermodellen Gisele Bünchens uttalande efter förlossningen väckte stor uppmärksamhet

Supermodell – och superkvinna.

”Det gjorde inte ett dugg ont”, hävdade Gisele Bündchen efter att ha fött sitt första barn hemma i badkaret.

Superkvinna alltså, vilket härligt ord. Jättehärligt.

Ja, det är verkligen fint att man blir en superkvinna för att man klarar av att föda barn utan att tycka att det gör ont. Då är jag sannerligen en bottenkvinna, för jag tyckte det var vidrigt, inget annat, bara vidrigt. Inte lättsamt, inte romantiskt, inte lättande, inte som att springa maraton, och framförallt inte oont. Det som var bra med att föda barn var helt enkelt att jag fick två ungar, två fina ungar.

Lova att inte skratta.

Det blivande brudparet i mitten.

Vårat första bröllop.
Vi gifter nu om oss eftersom den är olagligt att vara så ful på sin egen bröllopsdag.



Ps: Vi var med på en bröllopsmässa och råkade hamna hos en kvinna som gillar bröllop så som det alltid har varit. Vi kunde inte riktigt dra oss ur.

Bang!

Det är faktiskt 100 år sedan vi firade den internationella kvinnodagen för första gången. Den 8:e mars kan du göra det igen tillsammans med den feministiska tidskriften Bang. I samarbete med Södra Teatern bjuder de på ett musik-marathon med Stockholms bästa dj:s. Dessutom massor av livemusik, en hemlig konferencier och brandtal från några av Sveriges främsta feminister.
Oavsett om det är politiken eller bara en ohämmad längtan till att fira kvinnan så ska Bang se till att er kväll på Kägelbanan blir magnifik.

Artister:
Steso Songs
Blänk

Talare:
Tiina Rosenberg
Shima Navarani

Djs:
Maja Asperö Lind (Festa med Killar)
Chapel Hill Crew
Dj Äktenskapet

Programpunkter tillkommer!

Jag och Sara är så galet peppade, kom dit och dansa med oss. 100kr/18år

Jag valde min kaffekopp med omsorg.

I söndags när frukosten fick ta en evighet om den så ville, kom jag på hur mycket jag saknade det där lugnet som man förut kunde ge sig själv på morgonen.
August och Julian hade nämligen sovit hos sina farföräldrar, och då får man passa på att göra det absolut bästa man vet. Och jag menar det, det absolut bästa.

2 olika mappar.

Jag har sjukt konstiga bildmappar på min dator, två av dom heter
Anledningar att bli mörkhårig igen
Detta är en bild från den mappen.

och den andra heter
Du kommer ångra dig.
och där finns sådana här bilder.

18 sekunder

2010 än så länge from Teres Mohlin on Vimeo.

Jag har gjort en epavideo av bilder som tagit under 2010, tagna av mig, men också bilder tagna av andra.

Mest för att jag inte har nåt nytt att visa.

Fotografering.

Igår var Olov TF här och fotograferade oss. Han håller på att fota olika familjekonstellationer, och igår var det tvåbarnsfamiljen Mohlin/Karlssons tur.

Så här lugnt gick det inte till...

Hej!

Jag är dödstrött, därför skriver jag inte. Jag kommer bli piggare imorgon och då ska jag berätta om en familjefotning som har ägt rum idag.
Jag ska också berätta om Äktenskapets nya coola spelning i Stockholm den 8 mars.

Kanske är jag en tönt.

Alltid när jag känner mig nere på nåt vis tänker jag på damen i blått. Hon som är så vacker här på bilden i sitt blonda hår.
Jag tänkte på henne när jag mådde dåligt som nybliven mamma, jag tänkte då på hennes förlorade barn. Jag tänkte på henne när jag just hade flyttat ifrån mitt ex, jag tänkte att hon hade det värre.
Att jag lyckades komma undan och bli en bättre människa.
Jag tänker på henne när jag känner mig obekväm i min kropp, alla tankarna om ett annat yttre. Jag tänker att så tänkte säkert hon också, och hon är ju så fin.

Men jag tänker också på henne när jag gör saker som jag egentligen är rädd för.
Och när jag behöver känna mig stark, när jag behöver kraft nån stans ifrån, då läser jag om henne.

Ja, alla snöar vi väl in på nåt. Jag råkade snöa in mig på Norma Jeane Mortenson.

Förra natten drömde jag att någon älskade mig.

Jag minns en tanke från lördagsnatten, att egentligen spelar det ingen roll om man har världens finaste blå rosetter på sina skor, ingen bryr sig egentligen. Den tanken har sedan etsat sig fast som ett dåligt mantra.

Jag tror också att allt hör samman, den dåliga sömnen är givetvis den största boven. I natt vaknade mitt ena barn klockan 04.00 och jag med honom.

Nu är det solsken ute och jag skulle behöva dränka mig i D-vitamin men jag är fast här inne med mina älskade ungar. Jag ger den här klumpen i magen februari ut, sen får den ge sig.

Minna och Minna

August och Julian kallar sig själva för Minna och Minna. Dom har inga svårigheter att veta vem som är August och vem som är Julian, men om man frågar nån av dom vad dom heter så blir svaret, alltid, Minna.

Fin ändå på nåt vis.

Fredagkväll.

En efterlängtad powernap fick bytas ut mot en snabb upp-pimpning hemma hos Siv på söder, vi skulle nämligen på våra vänner Jonas och Rebeccas inflyttningsfest.



Tyvärr tog jag fel objektiv så det gick knappt att fota där inne. Men fint var det, så fint att jag och hannes direkt började planera en kommande sommarstuga i liknande stil.


Värdparet hade matchande kläder.


Jag gillar gruppbilder.

Kvällen var väldigt fin och det är alltid roligt med sång på vägen hem och galet bra sällskap på natten.

En så kallad parantes.

Jag är en ganska hårdhudad person, känslig? javisst, men jag kan konsten att stänga av, trycka undan, gömma undan och vara bestämd med vad som ska kännas. Vilka känslor som ska få ta över, ja ni fattar.

Men natten på söndag, sådär vid 02.00 tiden bröt mitt hjärta ihop, jag kände hemlängtan, en känsla som bara malde sönder allt där inne, dunkade och dunkade så jag knappt kunde stå upp. Jag saknade min man och min barn så mycket, gud vilken känsla.

Jag förstörde nog helheten av en annars så himla fin kväll, men jag misstänker att dom förstår. För dom är trots allt några av dom bästa.

Nu är jag hemma och jag har en kokhet Julian i vår säng som drömmer mardrömmar av febern och jag är så glad at jag är här. Det här med barn alltså, det är grejen.

Det och dans.

Fredag

På fredagsmorgon besökte jag Corinn and friends för ett extremt efterlängtad klippning, Hanna som jag klippte mig hos var ljuv och pratglad och hon flätade mitt hår i den finaste frisyr jag haft.
Sen fortsatte dagen med en lunchdate med finaste Andrea, vi pratade om relationer och besvikelser.

Sen skulle jag träffa min bästa vän tillika andra hälft i Äktenskapet, och lycklig nog bestämde vi mötesplats vid sergels torg, för när jag står där och väntar hör jag helt plötsligt Robyn sjunga. Jag blev starstruck. Väldigt starstruck.

Nu åker jag bort.

Den här veckan har varit tung, August har varit väldigt sjuk och nätterna har varit väldigt långa. Nu har han nästan ingen feber och hostar betydligt mindre. Men det känns fortfarande jobbigt att åka.

Jag får bara hålla alla mina tummar att Julian inte blir smittad.

4 år sen. På dagen.

Make up.

Min vän Hannah som ska sminka mig på den stora dagen i sommar har bett mig samla bilder på sminkningar som jag gillar. Jag kan inte smink, inte alls, jag vet inte hur man letar fina sminkbilder, jag läser mycket bloggar men ingen om smink.

Jag kan uppskatta fina färger och sånt, en känsla, så det är nog ett bra tips det där med att samla på sig när jag väl hittar nåt jag gillar.

Det jag skulle komma då... jo, har ni nåt bra tips på någon bra blogg med inspirerande bilder?

Get sick soon.

August är väldigt sjuk, han somnar överallt och hans ögon gråter fast han skrattar, det är sorgligt.

Han håller sig själv i handen.

Julian sitter nedanför och vaktar, då och då ställer han sig upp för att stryka August över håret, sen sätter han sig ner igen.

Inte nog med det, vårat vatten har försvunnit, det gör det hela väldigt jobbigt, inget att dricka, man ska dricka när man är sjuk, helst massor, inget att tvätta händerna med, och inget kaffe till mig som behöver håll mig pigg.

1001 inlägg.

Fatta grejen att ha en egen pulkabacke på gården, extremt bra är det.

Söndag

Jag glömde min kamera, helt och hållet. Men som tur var fotade Amanda hela dagen, så kolla i hennes blogg.
Söndagar = de bästa dagarna.

Uppåt framåt.

Fin förmiddag med August och Julian, lunch på stan, kalas hos svågern, och nu vitklädd med danssugna ben.

Den här låten, så bra. För att inte tala om den här, geni!

Slutet är nära.

Igår såg vi avsnitt 26/27 av Twin Peaks, det börjar närma sig slutet och det är för mig en skräckblandat förtjusning. De sista två avsnitten innehåller så mycket bra att jag knappt kan andas när jag tänker på det. Hela serien vänds upp och ner, på 2 ynka avsnitt.

Åh Lynch/Frost, ni har den störta platsen i mitt seriehjärta.

Klänning

, originally uploaded by Laura Ward.

Om en vecka åker jag ner till Stockholm för vänner, dans och klänningsletande.
Jag är upprymd, nervös och förväntansfull.

Mer om det när jag inte är så trött. För de här dagarna är tunga, väckarklockan står på 04.30. Trött så trött.

Jag ger dig min morgon.

Det jag saknar mest från tiden innan barn är frukostarna. Då man kunde sitta i nån timme och bara njuta av tidig morgon och vaknande.

Nu är det mest halvgod gröt med mos, utspillda glas och stress.

Önskefrukost: Grapefrukt, kaffe, bok/bloggar/tidning, nybakt bröd, färskpressad juice och blommor på bordet.

Överallt, hela tiden.

Dom här två hittade jag mitt i fönstret idag.

dom ba, jaa vi vet, vi ska inte vara här med det är ju en taktoooor.

Extremt peppad!

Mättad.

Det känns som om det händer tusenmiljoner saker men ändå har jag inget att visa upp. Balansgången är envist tjurig. Jag vill visa, men hjärtat vill hålla allt hemligt. Mitt hjärta i kroppen alltså, inte hjärtat som i fästmannen.

ja ja det är nog bara en svacka. Snart är jag tillbaka till mitt vanliga visalltjagärochlitetill-jag.

Ny vecka, men en tillbakablick kan vara på sin plats.

I lördags spelade jag i Vardagsrummet med den här sköna bönan, och det var en av de bästa kvällarna någonsin. Jag är så innerligt glad att folk börjat gilla att dansa till pop igen, så glad att jag knappt kan hålla mig till nästa gång, jag vill bara spela mer mer mer.