Minnen.

Jag råkade hitta en gammal kärleks blogg nyss, den var fylld till bredden av hans vackra ord som en gång i tiden fick mig hejdlöst förälskad i honom.
När jag hittade honom på den tidens bästa community fanns det bilder i hans galleri på en skog där det stor handskrivna texter på, jag föll. Sen fanns en bild där han låg under ett täcke med bara ett ett par bruna ögon framstickandes, jag föll ännu hårdare.

Vi började skriva till varandra, brev, riktigt brev, skicka blandband och prata om hösten och annat romantiskt, jag trodde att vi skulle gifta oss nån gång, det kändes så.
Men sen blev han tillsammans med sin tjej som verkade fin, då slutade vi skicka brev och vara förälskade. Efter ytterligare nåt år träffade jag mannen i mitt liv och förstod att det är SÅ HÄR det känns när man vill gifta sig med någon, fullkomligt och gränslöst tryggt och kärleksfullt.

Så idag när jag hittade hans blogg(den gamla kärleken alltså) fanns samma vackra ord men ingen pirr i min mage, det kändes bra.