why must all good thing come to an end?

Nu är det över, imorgon flyttar min bästa vän från Umeå, hon är den näst sista som flyttar ifrån mig den här sommaren. Jag har aldrig känt mig ensam i Umeå, men nu känner jag den där känslan av att inte riktigt höra hemma någonstans(min familj är inte inräknad), den där villkorliga kärleken ni vet som man brukar prata om, den känner jag sällan men dom som jag känt den hos flyttar nu, eller har flyttat.
Det finns ingen kvar som jag kan gråta ut hos eller bara vara trygg ihop med, och det ni, det suger.

Jag är dock så väldigt glad över att jag lärt känna M och hennes fina gäng den här sommaren, för dom gör en glad och gillar att dansa.