tisdag 12 maj 2009

Kaninfamiljen.

Jag fick en fråga i här på bloggen för några dagar sedan som löd så här:
"Jag är så himla nyfiken, är hela familjen vegetarianer/veganer eller är det bara något jag fått för mig?
Jag har varit vegetarian sen barnaben, likaså min hjärtevän, men när vi tar upp frågan att föra det vidare till våra barn (som vi förhoppningsvis får en dag) redan från dag ett så blir det ramaskri från folk runtomkring. "

Tänkte att jag kunde berätta här också i fall det skulle vara någon annan som är nyfiken. Så här ligger det till i vår familj, jag är vegetarian sen, för alltid typ, och David är vegan sen 12 år tillbaka ungefär.
När vi fick veta att vi skulle ha barn var det ingen tveka om att dom också skulle äta vegetarisk kost. Dock visste vi inte om dom skulle äta veganskt eller vegetarisk men det föll sig rätt naturligt sen att dom fick äta ost och ägg.

Eftersom säkert 70% av vår vänskapskrets äter vegmat så har vi inte alls blivit ifrågasatt så mycket av dom. De reaktioner vi fått har mest varit av äldre människor, nya bekanta och min bror.
Då har de varit de klassiska fördomarna som att man bara äter gräs och att det är synd om barnen, och de mer lite "oroliga" reaktionerna som att våra barn skulle bli undernärda.
Eftersom jag har en man som är lite hitler-aktig när det kommer till kost så har vi rätt lätt kunnat slå hål på deras fördomar. Med hitler-aktig menar jag att en matdag för honom innebär frukost-lunch-middag plus 2 mellanmål. Protein, kolhydrater och grönt till alla stora måltider, varje varje varje dag.

Sen hurvida dom väljer att äta kött när de blir större och får göra sina egna val så är det deras beslut, men jag tror både jag och David känner att vi inte i så fall inte riktigt har fått fram varför vi faktisk väljer bort den sortens mat. Men det ligger rätt lång fram i tiden så det är ingen idé att fundera på det, för just nu är vi en mätt, glad och nöjd kaninfamilj.

Frågor?

12 kommentarer:

a.m.o. sa...

Så länge ungarna växer och frodas förstår jag inte varför folk lägger sig i. Fast vissa kanske frågar eftersom de är nyfikna inte för att ifrågasätta ert val?

Teres sa...

Ja men precis, det är roligt när folk är nyfikna och är intresserade.

amanda sa...

jag har ingen aning och den här frågan kanske är jättedum; men kan det bli så att deras magar inte klarar av kött sen när de blir äldre (om de skulle vilja äta det) för att de bara ätit vegetariskt sen de var små?

Kråkan sa...

Amanda, jag tror man kan vänja sin mage vid det mesta. Så om dom absolut vill äta kött, som någon sorts tonårsrevolt kanske, så kan dom nog vänja sig vid det.

Teres sa...

Amanda: precis som kråkan skriver så kan man vänja magen vid kött, men man ska nog ta det lite lugnt och inte starta med en fet biff.

Alexandra Reichler sa...

Jag undrar, vad skulle du göra om ni var olika? Eller rättare sagt vad skulle du säga? Jag är själv i situationen där jag är veg och han äter kött. Men det är så känsligt och det blir så lätt bråk att jag drar mig från att diskutera saken varje dag. Men snart kan jag inte undvika det längre och jag vill verkligen inte stoppa kött i mitt barn. Har du något råd?

Stormsteg sa...

Åh, vad bra! Jag blir så glad när jag läser sånt här. Jag är själv vegetarian sen två år tillbaka och tänker absolut servera eventuella barn samma kost som jag själv håller mig till.

Teres sa...

Alexandra: Hej! Det är svårt att tänka på hur det skulle vara om min man åt kött men jag skulle nog begära att mina barn åt vegetarisk eftersom det är viktigt för mig. Att äta kött kan ju knappast vara en etisk fråga på samma sätt som att välja att inte äta djur. Jag menar, bara man ser till att få i sig bra näring och en varierad och rolig kost.
Får jag fråga varför din partner har problem med det att välja vegetarisk kost till erat barn?

Stormsteg: Och det tycker jag du gör väldigt rätt i, om inte bara för att det är jobbigt att göra massa olika mat.

Alexandra Reichler sa...

Tack Teres för svar. Jag vill tillägga att vi äter vegetariskt hemma och har god kunskap om att laga näringsrik och varierad vegetarisk kost. Köttet brukar komma in i bilden när vi är på restaurang eller bortbjudna hos folk. Jag misstänker att det är just det där om att vara helgveg, att göra ett konkret statement utåt och aldrig "unna" barnet att smaka på kött som är problemet.

Olika viljor helt enkelt. Olika argument. Och jag hoppas hitta fler argument eftersom mitt "av etiska skäl" inte verkar bita.

Anna sa...

Jag förstår inte varför det är ett problem att ge sina barn vegetarisk mat. Många föräldrar verkar anse att deras barn inte ska bli lidande för deras ideologi. Det är precis lika mycket en ideologisk övertygelse och handling att ge sina barn kött som att inte göra det.
Man gör ju det man tror/tycker är bäst för sina barn!
T ex, jag är feminist. Det betyder att jag tror att barn (i detta fallet) mår bäst av att växa upp utan en massa könsrelaterade krav och förväntningar. Självklart kommer jag uppfostra mina barn på ett sätt som gör att de slipper det!
Man blir alltid utmålad som en idealistisk ragata så fort man vill något som är utanför den köttätande/könsrolls-normen.
Men liksom, hur ska samhället annars förändras, om vi fortsätter mata våra barn med det förgångnas gamla skåpmat?
Nä, stå på dig du! Du gör något mycket viktigt!

Alexandra Reichler sa...

Jag ska stå på mig. Tack för peppen!

Anna sa...

Men hur skulle du reagera om barnen ville äta kött? Det är svårt att begära att en tonåring ska äta det man själv vill, jag menar jag vägrar ju äta kött fastän mina föräldrar vill det.
Men förhoppningsvis vill de ju inte det, jag har en vän som aldrig i sitt 20 åriga liv ätit en köttbit.