onsdag 21 januari 2009

Ibland kan seriösa inlägg dyka upp, som idag.

Jag kan inte låta bli att planera, och då menar jag allt. När jag har tid över för mina funderingar, alltid på rätt olägliga stunder kan tilläggas, så planerar jag; bröllop, kalas, framtiden, lägenheter och döden. Kanske inte själva döden utan mer allt omkring, hur allt ska ordnas efter min bortgång och begravning. Detta får mig alltid först till tårar och sedan till en jobbig dödsångst. Jag fattar inte riktigt när det kom över mig, någon gång i somras tror jag, de där tankarna om döden. Jag minns iaf en gång när jag var på bio med J&E och biografen visade en skräckfilm som slutade med att mannen i filmen dödade alla i sin bil, däribland sin son och sen därefter sig själv. då kom det över mig, en hetta i magen och sen en knytnäve som vrider om därinne och allt blir svart, jag blir svimmfärdig och det känns som om väggarna kryper allt närmare mot mig. Jag drabbas av panik, inte där men hemma, tack och lov. Sedan har de där infallen börjar komma lite då och då.

Jag hoppas verkligen att detta bara är en liten fas i mitt liv, jag orkar inte med nåt seriöst i den här stilen.

2 kommentarer:

Nathalie sa...

Jag har hört att det är rätt vanligt med dödsångest när man är nybliven förälder.. Man har ju det yttersta ansvaret för sina barn och vill att de ska ha det bra, och det värsta som någonsin skulle kunna hända dem är ju om man själv dog. Jag vet inte om det är exakt det som gör det men jag vet i alla fall att det är vanligare bland nyblivna föräldrar än andra och det känns som en rimlig förklaring kanske..

Anonym sa...

Jeg syntes det er kjempe bra at du velger å dele slike tanker, mange som har blitt foreldre sliter jo nettopp med dødsangst. Få prater om det. Derfor er det så fint at du skriver slike innlegg. Det får oss til å ikke føle oss alene om angsten. Fortsett med dette! Jeg forsøker å tenke positive tanker.