Jag, Emmy och Jesper såg The Mist ikväll, den var...jobbig.
Vet inte om det är för att jag har fått barn, men den filmen gav mig dödsångest. När sista scenen spelades upp ville jag kräkas, jag mådde fysiskt dåligt och kunde inte sluta tänka på döden.
Det är jobbigt när kroppen verkligen påverkas av nåt man ser, att man inte kan övertala sig om att det bara är en film, utan hela ens inre fylls av att jag och alla andra en dag kommer dö.
Jag får inte sådana tankar ofta men när jag väl får det blir det ett slag i magen och jag måste på en gång tänka på nåt annat eller tänka att när dagen kommer kanske jag är så less på att leva att jag bara vill få vila där under, ungefär som i slutet på en graviditet när man bara vill få ut ungen(ungarna)och man skiter i hur jävla ont det faktiskt kommer göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar