Night falls over Kortedala.

Ligger och lyssnar på jens Lekmans nya skiva, som alltid kan jag inte låta bli att få blöta ögon och känna mig som en tonåring. Men det är så som det ska vara med honom och mig.

Sen jag läste Mig äger ingen har min mor fått en större del i mitt hjärta.
Hon ringde mig idag efter en sommar i Norge, jag kände att jag hade saknat henne.
Rösten på andra sidan luren sa att hon inte mår bra på grund av alldeles för högt blodtryck, jag vill lägga mina armar runt henne och ta hand om henne för evigt, eller iaf till det hon mår bra igen. Min mor som nästan aldrig sjukskrivit sig och som kunnat ta hand om 3 barn själv, gud vad jag önaskar att jag kommer få hälften av vad hon kan ge när det kommer till sånt. Hon är en kämpe min fina mamma.