Jag har fyra bästa vänner, sånna som ligger mig närmast hjärtat och som jag delar olika delar av deras och mitt liv med.
Två av dem skulle jag aldrig tvivla en sekund på, de finns alltid där och vi kan prata om ALLT, en av dem bor en bit bort men hon känns alltid nära, och den andra skulle jag inte klara mig en dag utan på Umeås gator.
Men de två andra personerna, en av de har jag älskat och varit nära länge länge och han har en speciell och stor plats hos mig, när vi var yngre delade vi vardagen och allt kretsade kring oss. När vi blev äldre och speciellt när jag träffade mitt ex förändrades allt och jag försvann under flera år. Nu har vi varandra med det känns som om nåt saknas, vi hinner inte vara med varandra och det tär. Iaf på mig,
Sen den sista, personen som har betytt en miljon olika saker i mitt hjärta, men främst vänskap. En vän som nog tröstat mig mer än någon annan och som det kanske ska vara så med. Det gör mig så sjukt och förbannat ledsen. För när jag är lycklig umgås vi inte.. jag försöker men det kommer olika bortförklaringar och jag glöms bort. Men jag slår vad om, att om en sorg skulle kommer över mig skulle du finnas där för att trösta mig. men varför? jag behöver dig nu, fatta det, jag vill prata med dig om saker som händer nu och jag vill VETA!!!
Det kanske bara är jag som inte fattar hinten men i såfall får du utesluta mig helt, inte skicka sms ibland med fina ord och inte lova saker som aldrig händer.
För jag saknar oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar