fredag 17 augusti 2007

Jag=en tjockis

När jag kollade mig i spegeln i morse möttes jag av en hemsk hemsk syn, mig själv för 7 år sedan. Åh gud sa jag högt för mig själv, grät en skvätt, tog mig i kragen och sa "skärpning nu Bergström". Just att jag tilltalade mig själv som Bergström gjorde det hela dramatiskt och allvarligt och jag begav mig på en promenad, min första på mycket länge.
Okej, jag VET att jag kommer gå upp, få en stor mage och så vidare, men det är inget annat än ren dumhet att gått upp så här mycket de tre första månaderna. Just nu vill jag bara tappa de antal kilon jag gått upp och få tillbaka mitt annars så vanliga finnfria ansikte.

2 kommentarer:

Alexandra Malmqvist-Olsson sa...

Jag gick upp 20 kilo med Bill, det var skitjobbigt. Den sista månaden orkade jag inte ens gå ner för trappen och ut genom porten ännu mindre vara social. Jag tror inte att det är vettigt att banta under en graviditet däremot är det bra att tänka på vad man stoppar i sig!

Teres sa...

Nä banta skulle jag aldrig göra, gravid eller inte. Men däremot vill jag sluta må illa så jag kan gå tillbaka till min vanliga kost, för det är där problemet ligger. Och att jag är så satans trött hela tiden så jag inte orkar träna, paradoxalt nog så blir man ju piggare av träning men det är svårt att börja.