Jag känner mycket sällan avund inför människors klädsmak, kariärer och talanger. MEN, inredning, hem, lägenheter, möbler, där kan jag finna min inre djävul. På senare år har jag verkligen försökt fokusera på att bara bli inspirerad, det börjar faktiskt bli så nu men jag har fortfarande en bit kvar. Finns det nåt jag får komplimanger för är det mitt hem och min lägenhet, och jag tror det är där det ligger, att det är MIN grej, det enda jag är bra på och som jag håller kärt. Så när nån annan kommer med nåt finare tappar jag mig själv och jag känner mig sämst.
Iaf, i senaste nr av Elle Interiör fanns det en sexrummare som fick mig att tappa andan, jag älskar den lägenheten(minus alla de uppstoppade djuren dock). Shoppingsuget är ostoppbart just nu men dessvärre bor jag i en stad med minimalt utbud, så det får nog vänta.
I huset vi var och kollade på i tisdags fanns det så sjukt sjukt fina möbler, gardiner och tapeter. Jag var fräck nog att fråga mäklaren om nån försäljning kommer ske så om jag har en väldig tur kommer de vackra skåpen stå i min längenhet inom snar framtid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Känner igen mig himla mycket i önskan om att på något plan vara oslagbar. För mig så är det nog mer yrkesmässigt, att jag vill vinna alla reklamtävlingar och bli hyllad för mina idéer. Men jag vinner inga tävlingar, jag kommer tvåa eller så, det är inte bra nog liksom. Min expsykolog sa att detta med att vilja vara bäst hela tiden var pudelns kärna i alla mina problem, för jag stressar upp mig själv och dömer ut mig själv som om det inte fanns någon morgondag. Jag antar att det handlar om att bli älskad, som allt annat. pusselipuss.
...jo och om man vill skratta åt alltihopa så kan man ju läsa/lyssna ur "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" kapitlet som just heter "Det perfekta hemmet".
förlåt! "Drömbostaden" heter den :)
Bonnieto: Ja jag tror oxå det, det skulle kännas så mycket lättare om det där tvånget om perfektion inte fanns med i bilden. Gud så skönt det skulle vara. Men typ som david, han skulle aldrig ursäkta sig om mattan låg lite fel eller om det var en fläck på bordet, jag skulle direkt komma med västa försvarstalet och skämmas ögonon ur mig och ha dåligt samvete.
jag ska gensat kolla upp "drömbostaden", tack för tipset! puss och kram
Ps: kommer du upp till filmfestivalen?
jaha, här för ni värsta smygdialogen!!
teres - jag hoppas att jag kan komma upp. christo bryr sig om fläckar, men han är inte besatt i att vara omtyckt, det vore skönt att vara sån.
tammie - det här är faktiskt en privat diskussion.
...hehehe
Skicka en kommentar