Sånt man bara får uppleva EN gång.

När jag såg Twin Peaks för första gången, då insåg jag att detta, detta är en av mina stora upplevelser. Det var det också.

Varenda gång jag nu får höra att någon ska börja se det känner jag nån slags moderskänsla över hela grejen, jag vill lixom vara med och trösta, skratta och förklara lite av gåtorna. Jag vill som upplysa och vara delaktig i varenda TP-oskuld.
Jag vill vara där å säga Snart är det över. håll bara ut ett litet tag till(det säger jag när de olidliga avsnittet med James är i fokus).
Och jag vill också skrika Jag vet!!! när man fattar att Audrey är en stilikon.

Man kan ju bara se en serie första gången en gång, tyvärr.

Men när jag fyllde år fick jag Brideshead Revisited av David, och kanske kanske detta kan vara ännu nåt stort, jag hoppas innerligt.