måndag 25 augusti 2008

Sista veckan.

På måndag är jag återigen tillbaka på jobbet, då byter David av mig.
Det har verkligen varit ett händelserikt halvår, så många känslor har bytt plats med varandra i min kropp, nu verkar det vara rätt stabilt där inne äntligen, med gudars vad det händer saker när man får barn.

För mig var den inte rosaskimmrande någonstans att få barn, det började dramatiskt och det som följde var allt annat än FANTASTISKT. Alla som envisades med ord som guldklimpar, skatter och annat trams ville jag bara sätta ett skott i pannan på, MEN, efter några månader börjar jag förstå hetsen, jag älskar verkligen dessa två små äpplen av hela mitt hjärta, det tog sin tid, men det var värt allt.

4 kommentarer:

Fröken Ida sa...

Jo det tar tid. Synd att det är inget som någon pratar om. Då hade det varit lättare att hantera

Anonym sa...

vad jobbar du med?

Teres sa...

Fröken Ida: Ja verkligen.

Anonym: Jag jobbar just nu i kassa på ett stort matvaruhus.

manny-ken sa...

Kan säga att första halvan av min graviditet var ett levande helvete. Ständigt illamående, obeskrivlig trötthet och en depression på det. Allt som någonsin sagts om att det är ett välsignat tillstånd och att graviditeten är underbar, kändes som cynisk befolkningspropaganda. Nu mår jag bra, men jag räknar med att det inte bara kommer att vara champagne och ballonger när knoddas väl kommer till världen. Så TACK för ärlighet. Fluffig MAMA-lycka får mig bara att vilja kräkas.