Antingen har jag varit besatt av att inte äta, av att inte äta en viss sorts mat, eller just som det är nu, äta en sak tills jag är så less att jag aldrig mer kan äta den.
Det började med päronsaft när jag var ungefär 10 år, som jag drack och drack tills jag tillslut kräktes, sen dess har inte päronsaft runnit ner i min mage.
Det jag önskar mest är att jag skulle klara av att äta är nötter, och då speciellt valnötter.
Men min mage vänder sig så fort jag bara får syn på dom.
Just nu är jag inne i någon sorts skolkrita-besatthet. Jag har i två veckor köpt en påse med skolkritor varje dag. Och jag kan lova kära vänner och läsare att snart kommer även dessa ljuvliga små godisar få lämna rampljuset.
Vila i frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar