torsdag 18 november 2010

Upp och ner.

De är så sjukt drygt att va en känslomänniska, gulligt säkert i vissa situationer då man är den som gråter lättast osv. Men orka lixom va peppad ena stunden för att sedan känna rastlösheten blandad med trötthet och opepp.

Jag skulle ge min högra hand för att få va stabil för ett par månader.

4 kommentarer:

Linda/ www.volang.blogspot.com sa...

åh gud vad jag känner igen det där...
men mitt största problem är ändå min alldeles för stora dos empati som tar över väldigt ofta. kan inte se program som tex Bonde söker fru utan att må riktigt dåligt psykiskt. jobbigt.

Josefin sa...

Jag vet hur det känns. Senast jag började gråta var för en kvart sen när jag såg reklam för något pensionsbolag...

Teres sa...

Linda. men ja så är jag med. jag har helt sluat se saker som får mig att må dåligt, det är nog inte så kul att se filmer med mig längre.

Josefin: Haha åh, men man får försöka tänka att det är iaf är skönt att gråta.

axi sa...

Kanske kan det vara så att må dåligt kan vara ett val. jag menar att det kanske går att välja mellan mörkt och ljust. ibland kan det såklart vara lättare att försvinna i det mörka, det är tryggt och vi vet vad som finns. men vi har hela tiden ett val tror jag.