onsdag 20 oktober 2010

Sista dagarna i Paris

_MG_3145
Kameran var inte med så mycket de sista två dagarna. Kände att man inte kan se en sån vacker stad genom sin kameralins hela tiden, ibland måste man släppa digitala minnen och satsa på nuet.

Dagen innan hemfärd var den absolut sämsta dagen, jag spenderade den gråtandes på hotellrummet och kände mest hemlängtan. Jag kände mig dessutom stor och blond(alla är så jävla smala och brunhåriga i den där staden) och ni vet allt där där man känner när man väl börja känna efter. Ett försök att rycka upp sig i en fin ny ljusblå klänning men gråtet hade gjort att min näsa släppte efter en flod av näsblod, så hela klänningen blev förstörd. Sen en extremt dramatisk och vidrig halvtimme på toaletten.

David kastar sig ut i Parisnatten och springer till Cos för att tjata in sig i den då stängda butiken och får tag på klänningen i rätt storlek och allt.

Så nu finns den ljusblå klänningen i en gothisk blodig modell och en ren och ljus fager modell.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad jag känner igen känslan. Så där kände jag när jag varit i Paris för första gången. Alla trippade omkring och jag tuggade med öppen mun. Vi tågluffade och tog över natten ett tåg till någon stad i Tyskland. Åååh att stiga ur den morgonen och möta folk på perongen som också hade stl 40. Nästan lika skönt var det att det i Paris varit närmare 40 grader varmt och i den där lilla tyska staden jag inte minns namnet på var det bara 23. LYCKAN.

Gullan sa...

david verkar vara en superperson!
jag skulle gärna vilja höra med on denna insats!

Anonym sa...

Ååh, en sån man du har! Vilken hjälte!

Anonym sa...

Ibland känner jag mig oxå som "Svensk lantras". Såna dagar är aldrig kul. Lider med dig. Fast du vet att du egentligen har fel. Du är en sötnos!

Bonnieto sa...

Finaste Teres, du är typ den snyggaste jag vet, alltid stilig och genomtänkt och söt på samma gång! Hur du lyckas med det skulle jag gärna vilja läsa ett inlägg om för jag är inte i närheten. Största kramen och väldigt mycket igenkänningsfaktor på det du skrivit.

Anonym sa...

Men du, fina! Vet precis att det lätt blir så när man lämnar sin vanliga sfär. som man ser på sig själv för första ggn på länge!
Tusan att man ska känna så!
Men therese du är JÄTTEVACKER och COOL och har en superhärlig man och de finaste små barnen i sverige!
KRAM och hoppas resten av resan blir bra!

Anna sa...

Nejmen skrutt. Heja svenska ruggvädret, få sno om sig en massa stickat i ett halvår.

Kråkan sa...

Å, David, vilken hjälte!

Å, Teres, vilken älskling! Pusspusspusspusspuspsuspuw9pfu4 <3

Joanna sa...

fy tusan vilken fin man du har.
det är verklig kärlek.

jag kände mig också stor i paris.
men försökte tänka haha era små sparvar akta er för här kommer jag.
hjälpte väl så där.
min kille behövde inte springa till cos, men nära på.

Cissi sa...

Vilken jävla snubbe!