Det finns en tid i mitt liv då jag hatade sol-ljus, jag verkligen avskydde sommartid då det började vara ljusare på kvällen. Mitt hem var då fyllt med sammetsdraperier i varenda dörringång, svarta eller lila spetsdukar på varenda bord. Sofforna var täckta med mörka tyger, det stod kandilabrar i var och varannan vrå och min garderob var välfylld med siouxsie-bilder.
Jag var sjukt nöjd med mitt hem och folk verkade tycka jag hade det fint.
Det fanns dock två stora minus; Det första var att jag delade hemmet med världens mest bittra och hatiska pojkvän och det andra var att mitt sinne var troligen lika mörkt som lägenheten.
Efter jag lämnat den bittra pojkvännen fylldes mitt liv med så mycket ljus att jag strålade av välbefinnande.
Jag fullkomligt ÄLSKADE mitt nya, ljusare liv.
Så nu när det blir sommartid njuter jag av allt som det innebär och lämnar över klaget till de som gråter över den förlorade timmen.
they will never attack my big and large towers
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar