tisdag 31 augusti 2010
Förlåt mig men jag kan inte låta bli att längta.
Det är inte det att jag vill hoppa över hösten, sannerligen inte. Och det är inte det att jag gillar svinkalla dagar och mörka mornar, och det är inte inte heller det att jag gillar vinterjackor och 20 minuters väg till dagis i snöstorm. Utan det är bara det att jag älskar mina jular. Sötpastell, sockerbak, kristyrvitt och annat urururgulligt som hör julen till.
Som en riktig rådjursbrud.
Ps: vet som vanligt inte var bilderna är ifrån, men det är då rakt inte mina. Men fina är dom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åhhh vilka underbara bilder! De ger massa energi att titta på dem, tom jag längtar efter julen. Om jag kunde uppnå hälften av den myskänslan och vackra inredningen som är på bilderna hade jag vart nöjd ;-)
kram Caroline
Jag ser också fram emot julen/vintern, så innerligt mycket!
Måste förresten säga att jag häromveckan ägnade tre dagar åt att läsa din blogg - från början till slut!
Jag har också haft en förlossningsdepression och jag kunde verkligen känna igen tecknen som visades i din blogg under en period, i egenskap av någon som också varit drabbad så var det väldigt träffande och igenkännande. Jag var drabbad i nästan 10 månader och insåg det av en ren slump, nu ligger bara lite kvar och skaver men mycket bättre mår jag.
Jag blev iaf grymt inspirerad att ta mig ur detta helvete till fullo bara av att läsa din blogg så nu är en psykolog på barnhälsovården kontaktad och jag har fått tid redan nästa vecka!
Du behöver inte bli förlåten för du gör det som känns!
Tack för att du svarade på kommentaren. Det uppskattar jag verkligen.
När jag vaknade i fredags så trodde jag att det var julafton. På riktigt. Det var sådär härligt mörkt och det var -typ- helg. Hela dan blev sådär härligt glittrig bara för det :D Jag älskar hösten också men julen kan man ju inget annat än favorisera!
Skicka en kommentar