På mitt jobb är jag annorlunda, det har jag förstått, fått höra och är rätt så nöjd med.
Jag gillar nämligen inte sport, jag äter nämligen inte kött, inte heller fisk och kycklig. Jag tycker inte om smaken av mjölk, jag tycker inte det är nytt och spännande med tatueringar som förställer taggiga blommor. Inte heller anser jag att en vecka på ett "sommarparadis" är höjden av njutning och avkoppling.
Även fast jag i tid och otid fått höra hur
speciell jag är blev jag väldigt förvånad igår, när en kollega sa till mig,
du är röd va?Jag stannade upp och svarade JA, och hur så?
Han och en annan kollega hade nämligen diskuterat mig och mina politiska åsikter, och han sa "ja det är ju så ovanligt att vara öppen med att man är vänster"
Jag kände hur pannan rynkade sig och den dåliga sidan av mig sakta kröp fram. De följande 10 minuterna gick ut på att försöka få honom att förstå att det inte är "ovanligt" att vara vänster, inte heller att vara öppen med det som han kallade det.
Jag kan inte förklara hur bisarrt det där samtalet var, det var bara så korkat och fånigt.
Jag avslutade iaf det hela genom att säga åt honom att om han vill ha en ny snackis om mig så kan han ju ta upp mitt växande manshat.
Å han ba, va?
För Teres Mohlin avskyr män som hatar kvinnor.