Fina saker

Jag tycker väldigt mycket om vårt hem, mest i sin helhet men vissa saker förgyller min vardag lite extra när jag får vila ögonen på dom.
Här är några av de sakerna.

Carola

Du är min syster och jag älskar dig.

Tv-kändis

Min svärmor är på eftersnack, hon är så snygg och cool!

Låt oss.

Om jag får gifta mig med David någon gång i livet så vill jag att A & J ska vara blompojkar och ha dessa kläder, minus hatten.
Blir tårögd av blotta tanken.

2007

Den här dagen var min favorit 2007.

håll koll på nappen.

Fresh, jag åt just av min unges kräk, ljuva liv.

sommarens look.

Tror jag ska satsa på nåt sånt här till sommaren. Känns bra och vänligt mot min nya figur.

Goda Dagars Magi.

Den här helgen har varit fin, den började lite halvdålig på lördagmorgon men efter gråt på torget med underbara Andrea och sen fika på schmäck med Sara så vände det.
Det gjorde mycket att få vara med Sara själv om än bara för ett par timmar, hon betyder så mycket för mig och stärker alltid ett dåligt självförtroende.

Sedan fortsatta det med middag i ersmark med hela Davids familj, och det var fint som snus.
Väl hemma så var A&J klarvakna men natten blev ändå bra och det är guld värt för två trötta föräldrar.

Idag har vi varit på pilgatan med Hanna, Robert, Annaph, Frida, Jonas och Anna. Ett väldigt bra söndagshäng.

fort vare gjort

Idag är äpplena 17 dagar, det firas genom att tipsa om deras pappas blogg som handlar om dem.
Jippie!
http://augustochjulian.blogspot.com/

Pictures of them

Ett hjärta av guld

Mina äpplen ligger på lapptäcket och sover, de är så sjukt söta. De grymtar och har sig men de verkar trivas här hos oss. De finaste jag vet är när de ler även fast man vet att det säkert har med magen att göra, men fint är det.

Igår fick jag ett stort paket på posten, i paketet låg ett hjärta av guld och pastell och luktade gott. Jag saknar dofter, man luktar inget(förutom kräk) när man just fått barn. Alla dofter känna lite förbjudna.
Hur som helst så grät jag när jag fick paketet, det var fint att få något som bara var till mig mitt i allt. Tammie och Elin, tack av hela mitt hjärta.

Lyckan att träffa Jonas&Petrus

Förlossingen

Tänkte jag skulle försöka mig på att återberätta förlossningen rätt kort, bara för att ni vänner och släkten i söder ska veta vad som hände.

Allt började på torsdagen den 24 januari när vi var upp på specmvc för ultraljud, när allt var klart där och jag skulle ställa mig upp gick vattnet. Sjukt mycket vatten var det, en konstig känsla som jag inte var beredd på.
Då fick vi gå till förlossningen för att kolla hur allt stod till med mig och där fick vi redan på att värkarna inte kommit igång men att jag inte fick fara hem eftersom det var tvillingar.
Jag var då kvar där hela dagen och kvällen, på natten bestämde vi att David skulle fara hem eftersom jag fortfarande inte hade några värkar och att han skulle komma tillbaka på morgonen.
Kl 01.30 vaknar jag av mens-smärtor som heter duga och jag förstod att det var på gång, ringde tillbaka David och sög lustgas för fulla muggar.
Efter några timmar bestämmer jag mig för att epidural eftersom värkarna är fruktansvärda, de är täta och jävligt elaka. Jag är då öppen 5 cm, en halvtimme efter jag fått epiduralen är jag öppen 10 cm, helt sjukt.
Så efter en timmes krystning ungefär kommer August ut, svarthårig precis som min mamma förutspått.
Jag märker att stämningen är lite tät i rummet mellan alla som är där, de klämmer på magen för att vända Julian men han kommer inte ner.
Då bestämmer de sig att de ska ta hål på hinnan där han ligger och när de gör det hamnar navelsträngen före och i kläm och larmet går och det jag minns är att alla är stressade och att jag har en hand uppkörd i mig som håller i Julian.
Det blir ett katastrofkejsarsnitt.
Jag kommer in i ett rum där det är sjukt många doktorer och annan personal, kanske 15 stycken, de säger godnatt och söver mig.

5 minuter efter är Julian ute.

Jag vaknar upp av smärtor i magen och är rätt borta, massa olika personal återberättar vad som hänt och jag känner mig inte så pigg.
Sen ligger vi på BB i en vecka ungefär, jag kan inte resa mig ur sängen och känner att jag hamnar efter i hela lärakännabarnenfasen.
Jag är rätt nere och deppad på sjukhuset.
På torsdag slutar Julian äta och han får fara ner på barn 4, allt blir ännu mer jobbigt, barn 4 är nog det värsta ställe jag varit på. Vi får fara dit hela familjen dagen efter och vi saknar BB och gråter mycket.
Men det vänder efter bara nåt dygn, Julian börjar äta igen och på fredagen får vi permission över natten och det funkar bra, på lördagen efter blir vi utskriva och vi får fara hem!

Nu är vi hemma och det är en stor stor omställning för oss, 2 bäbisar vänder verkligen upp och ner på vardagen.
Vi kommer nog behöva rätt mycket tid för att få rutiner och så, men vi behöver och vill ha besök. Dock är det inte lätt att planera så det bästa sättet om man vill träffa oss är att ringa när man är i närheten och se om det passar.

Jag saknar verkligen vännerna och längtar till att ni ska få träffa gossarna Mohlin.

August och Julian

Min allra finaste August

En mycket trött pappa och en lika trött Julian


Julian

August

August

Hinner inte med en uppdatering om de senaste 8 dagarna, mycket har hänt men det viktigaste är att August och Julian har kommit till oss nu.
Vi är hemma på en permission till imorgon och hoppas verkligen att vi inte behöver åka tillbaka till sjukhuset.