Just nu skulle jag mer än gärna ge bort två treåringar i en vecka till valfri trygg och stabil person. För jag håller nämligen på att bli galen på dom här två som bor här. Gnällrösten och retstickan.
Det lixom skär igenom hela kroppen när dom sätter igång, jag förstår folk som blir sinnessjuka, på rikt, jag förstår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hear, hear. Nu har vi bara en 08a här hemma, men det räcker mer för att bli galen.
Ibland ekar en fråga i mitt huvud: Är föräldraskap/uppfostran/mammeri = S.K.R.I.K/B.R.Å.K/Ö.V.E.R.R.E.A.K.T.I.O.N.E.R?? I typ 20 år? (!) Hjälp.
Men. Det går ju upp och det går ner. :-D
Gnällrösten kan ju ta knäcken på en!
Hej
Dom får gærna komma till mej Kram
Skicka dom till mig! Jag tar med dom på jobbet, det blir en fest.
Kul förresten att du lagt upp två sovbilder på mig på ganska kort tid. Jag är så bra på sova :)
paxade
amo: Ja du, kids, härliga men sjukt jobbigt ibland.
bea: haha ja man kan ju undra. Gnällrösten borde banlysas!
mamma: 100 mil för långt bort bara.
sofie: haha ja det tänkte jag inte på, kul! sleeping beauty.
johan: Haha jag tror att du också att du bor för långt bort tyvärr.
prova använda gnällrösten tillbaka, så de märker hur jobbigt det egentligen låter, då kanske de slutar.. om du förklarar lite och sådär i samband med det. men vad vet jag.
Skicka en kommentar