
Har ni hört den där om att ens arbetskamrat frågar vem som tar hand om kidsen när morsan är ute och spelar skivor. Har ni hört samma sak när farsan är ute, ne skulle inte tro det. De här är ju fan genus på dagisnivå men man blir ju sjukt less ändå.
Samma person har ett ex antal gånger frågat om jag "någonsin träffar mina barn" när jag gör så mycket saker.
Tänk att det kan va så provocerande att jag har ett liv utanför min familj, undra om det är för att mitt skivspelande handlar om sena nätter och att det är alkohol inblandat. Eller är det för att jag inte sitter hemma och klagar på att mitt liv rinner mig ur händerna och det ända jag gör är att ta hand om kids, tar hand om en man, städar, diskar, tvättar osv.
Jag tänker inte försvara mig, för jag vet att du, och säkert om andra också som läser den här bloggen, vill att jag ska känna en uns av dåligt samvete. men vet ni, det gör jag inte Mitt liv är så himla bra mot mig. Himla himla bra.




Ps: Och jag ammade inte heller.