Kära syster

Imorgon kommer jag hålla tal till min syster som gifter sig. Jag är livrädd för att hålla tal, eller kanske mest är jag livrädd för att skriva ett tal.
Men då kom en klok person och sa till mig att jag skulle tänka på det som ett blogginlägg, och då gick det rätt så bra.
Så ungefär såhär kommer det låta imorgon

Jag skulle kunna skriva en hel novell om dig och mig. Om min storasyster som tvingade mig att röka när jag bara var 6 år gammal, eller när du kallade mig för jävla fitta när jag försökte få dig att SLUTA röka.
Jag skulle absolut få med att du skrev ett tröstande brev till mig när jag kom hem från Ryssland.

Nån stans där i mitten skulle jag skriva att du flyttade från Uppland till Umeå, att du flyttade närmare mig så vi kunde bo nära varandra och börja lära känna varande på det sättet som vi gör nu. Jag skulle skriva om alla sätt du lugnar mig när jag är orolig eller ledsen. Om dina råd och dina åsikter som du inte gärna håller inne med.

Nån stans där, ja nästan i slutet skulle jag skriva om Christian. Han som har ett hjärta större än en himmel, som lät mig bo hos er när jag behövde det. Han som förstår saker utan att fråga för mycket.
Jag skulle inte spara på kärleksorden när jag skulle skriva om Maja, om den lilla sparven som jag var så rädd så rädd för, men som jag sen inte kunde vara utan, som inte fick plats i bröstkorgen eftersom känslorna blev för stora.
Sen kom Ida, mitt fina fina gudbarn som har ett leende gjort av socker och ett skratt som väcker tusen kaniner i magen.

Sen i slutet av novellen, då skulle jag tappa orden och tappa fokus och tappa allt som man borde skriva för det enda jag skulle kunna tänka på är att få avsluta mitt skrivandet med att säga att jag älskar dig. Att jag älskar dig och Christian . Och att jag älskar att ni två är, just i denna stund, är nygifta.