Jag kan inte hantera tröst. Jag kan inte hantera tröstande ord. Jag kan inte ta emot kramar som vill trösta. När jag är mitt upp i det som andra vill trösta vill jag helst stänga in mig själv i ett rum, jag vill helst av allt fly från mig själv med eftersom jag vet att det är omöjligt kan jag inte göra annat än att helt enkelt stänga av. Stänga ute allt annat, eller snarare alla andra.
Det den egenskap hos mig själv som jag avskyr mest. För det bli så jävla ensamt.
Idag har jag varit en hemsk mamma, och en ännu värre wife-to-be. Jag är för trött helt enkelt. Jag är efter med allt, jag är efter med att ringa upp missane samtal, på att svara på mail, jag är efter med bloggande, bröllopsplanering, städ, fix osv. Det skapar kaos, och jag går under av kaos.
Stress, bagage, döden och trötthet, det mina vänner, det är fan pesten himself.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Måste bara få lämna en liten kommentar: Bagage som blir tungt att bära och som står i vägen för en har jag också haft - men det behöver du inte stå ut med. Jag gick i terapi (inte för att jag mådde extremt dåligt eller så, utan mer för ökad självinsikt och att liksom få chansen att själv få styra över mitt liv - och inte falla "offer" för saker som varit). Och det kan jag verkligen rekommendera. Kostar ju dock en del, men finns ju också terapi till rabatterat pris på Psykologmottagningen på universitetet, där kan man också få jättebra terapeuter, vet jag. (Och då blir man ju inte lika känslig för stress etc heller). Lycka till hur som helst!
Kram från Agnes
Från en wife-to-be till en annan. Jag känner så igen mig i det sista stycket du skrivit. Vi gifter oss på lördag och det senaste veckorna har känts precis som du beskriver det.
Skönt-jag är inte ensam. Lycka till med bröllopsplaneringen och allt annat.
Men du,
det blir inte bättre. Det bara är så här - liiiiivet...
Känner igen mig själv i dina första meningar, att SÅ är jag själv.
Och har en dotter som är 18 - och innerst inne är jag likadan (som hon, men jag måste vara mamma, eller klok?).
skitjobbigt
/ stina heter jag
Skicka en kommentar