Jag drömde ju om detta hus. Lite trodde jag nog att jag skulle få bo och äga det. Måste säga att det skär i hjärtat att veta att någon annan kommer bo där, vi skulle bo där.
Det var ett högt utgångspris och chansen att huset skulle stanna där var minimal men i mitt huvud hade redan tapeter satts upp och möbler burits in.
Mina två små pojkar skulle sitta på den där trappen när jag kom hem från jobbet och slänga sig runt min hals och inne i köket skulle David dukat upp maten på det fina porslinet och jag skulle vara så lycklig.
Jaja!!! jag är lycklig ändå, minus det där vackra huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar