tisdag 25 september 2007

Nu har det börjat.

Jag gråter åt allt. Jag gråter varje gång Jennifer tittar på kort på henne och Jack och jag tänker på David och hur mycket jag älskar honom och tänker på att om han skulle försvinna skulle jag med göra det. Jag gråter åt träden som blåser så sjukt stark utanför mitt fönster samtidigt som jag lyssnar på Cures Closedown på högst volym. Jag gråter av att Christo gör romantiska saker för Elin och jag gråter för attt Tammie och jag inte kommer ses fören jag har en unge.

Sen gråter jag åt söta kattungar och bäbisar och när jag hör total eclipse of the heart.

2 kommentarer:

Klumpigheten sa...

Jag gråter också för att vi inte kommer ses förrän du har fått guldklipmen

Bonnieto sa...

jag gråter åt alkishundar när jag har ägglossning, varje jäkla gång, det kanske är som en ultralight version av pregnositet?