Jag kan inte somna, ligger och tänker på Teg och allt som Teg gav mig, det gav mig kärlek främst, och kärleken är borta nu, på ett tåg befinner sig min kärlek, och jag tror det är därför jag inte kan sova.
Teg gav mig sår för livet, men jag har gömt dem långt nere och brukar bara göra sig påmind när vinet sätter sig fel.
Teg gav mig de vackraste telefonsamtalen och de roligaste balkonghängen, finaste övernattningsnätterna med Maxmål och skratt.
Nostalgi är mitt bästa sätt att ha ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar