It's happining again.

I morse när jag skulle kolla om vår cykelvagn var regnskyddad hittade jag en vit påse utanför vår dörr. I den låg 2 st munkar. Alltså!!! Det här är så jävla kul. Tredje dagen som nåt Twin Peaks-aktigt händer.

Så jag och Julian frossar just nu kaffe och munkar till frukost.

Stämning.

Alltså det råder Twin Peaks-stämning hemma hos oss. Igår började vår badrumslampa blinka hysteriskt, sjukt läskigt.

Sen när jag vaknade i morse och skulle göra välling åt boysen så låg den ett vedträ innanför vår dörr. Vad är upp med det?

Kakor.

Bild: söta Saker.

Är det nån av er läsare som har tips på en sjukligt god småkaka, eller kaka man kan ha i nån slags form, typ muffinform eller aluminiumform?

Jag tänker mig att du kära Clara borde kunna komma med ett toppentips här!

Och med all säkerhet även nån annan läsare.

Inbjudningskort

Så här ser framsidan ut på vårat inbjudningskort. Världens bästa tjej har gjort den åt oss och jag är så sjukt tacksam över det.
Det är rörande att folk vill hjälpa till att ordna saker inför en sån här festlig dag, från början var vi lite rädda över att fråga men nu har vi märkt att vänner och familj mest blir glada över att kunna få hjälp till. Det är fint, så himla fint.

Hårfager

På min systers bröllop hade jag min finaste frisyr nånsin, typ. Ett hav av lockar och en blommig grej som knöt ihop det hela. Hade jag inte haft en finare frisyr i bakfickan hade jag lugnt kunna gifta mig i det håret.

Dödläge

Den här bloggen vilar just nu som ni märker, känner mig sjukt tråkig över att jag inte vill dela med mig av mina bröllopsbestyr å det i sin tur leder till att inget blir skrivet eftersom allt nästan kretsar kring just det.

Ja, ett dödläge kan man säga.

A&J's bröllop.

August och Julians höjdpunkter på min systers bröllopsdag var guldramarna som vi hade lånat från Amanda och skuggplatsen intill kyrkan där man kunde sitta å läsa mumin i lugn och ro.

Kära syster

Imorgon kommer jag hålla tal till min syster som gifter sig. Jag är livrädd för att hålla tal, eller kanske mest är jag livrädd för att skriva ett tal.
Men då kom en klok person och sa till mig att jag skulle tänka på det som ett blogginlägg, och då gick det rätt så bra.
Så ungefär såhär kommer det låta imorgon

Jag skulle kunna skriva en hel novell om dig och mig. Om min storasyster som tvingade mig att röka när jag bara var 6 år gammal, eller när du kallade mig för jävla fitta när jag försökte få dig att SLUTA röka.
Jag skulle absolut få med att du skrev ett tröstande brev till mig när jag kom hem från Ryssland.

Nån stans där i mitten skulle jag skriva att du flyttade från Uppland till Umeå, att du flyttade närmare mig så vi kunde bo nära varandra och börja lära känna varande på det sättet som vi gör nu. Jag skulle skriva om alla sätt du lugnar mig när jag är orolig eller ledsen. Om dina råd och dina åsikter som du inte gärna håller inne med.

Nån stans där, ja nästan i slutet skulle jag skriva om Christian. Han som har ett hjärta större än en himmel, som lät mig bo hos er när jag behövde det. Han som förstår saker utan att fråga för mycket.
Jag skulle inte spara på kärleksorden när jag skulle skriva om Maja, om den lilla sparven som jag var så rädd så rädd för, men som jag sen inte kunde vara utan, som inte fick plats i bröstkorgen eftersom känslorna blev för stora.
Sen kom Ida, mitt fina fina gudbarn som har ett leende gjort av socker och ett skratt som väcker tusen kaniner i magen.

Sen i slutet av novellen, då skulle jag tappa orden och tappa fokus och tappa allt som man borde skriva för det enda jag skulle kunna tänka på är att få avsluta mitt skrivandet med att säga att jag älskar dig. Att jag älskar dig och Christian . Och att jag älskar att ni två är, just i denna stund, är nygifta.

Jag blir hellre ensam, än lycklig med någon annan.

Samma år som Håkan Hellström släppte Ett kolikbarns bekännelser träffade jag David.
Och nu, om precis en månad kommer jag gifta mig med honom.
Min syster sa idag att hon trodde att David är det bästa som hänt mig. Att jag blev glad när jag träffade honom.
Jag tror jag blev trygg när jag träffade honom. Och trygghet är min viktigaste känsla.

Den 31 juli kommer jag säga Ja till att bli hans fru, han kommer bli min man. Det är stort.

Låt.

Döden.

Jag har bara varit med om två dödsfall i mitt liv, en av ålder och en av cancer. Ena var min mormor som jag inte minns så mycket av än att hon alltid bjöd på polkagrisar och skorpor. Den andra var min fina Karin, min bästa väns mamma som tog hand om mig i många år, som var den bästa jag någonsin träffat. Hennes död tog så hårt.

Idag fick jag veta att en klassvän dog av en överdos för ett par år sedan, ETT PAR ÅR SEDAN. Han var ändå en av de närmaste som jag har tänkt på mycket de senaste åren. Den sista
gången jag träffade honom var när jag just hade fått August och Julian och han var så stolt över mig. Nu finns han inte längre, och jag fick veta det idag, nyss.

Det här är för stort för att ta in kl 02.04 en tisdagnatt. Jag skulle nog behöva sova.

och du finns inte ens att hitta på dödsannonserna, bara kortet från när din dotter hade fötts går att hitta, jag går under av sorg.

När vi tappade andan.

När jag var i Stockholm fick jag och Emmy uppleva den totala klänningsorgasmen. En plisserad rosa dröm. Som ett hallon med vit fantastisk underkjol. Den gör sig inte helt rättvisa på bild men tro mig, tro oss, den var fantastisk.

Jag ville att Emmy skulle ha den som brudtärneklänning med den var för liten, åh.

Midsommar.

Ha en fasligt fin midsommar kära ni.

Ungar, sol och Klungan.

Mina ungar, gud vilka fina människor dom är.

Intensiva, bråkiga, rätt högljudda, men alldeles ljuvliga. Idag har vi varit och fikat vid älven, jag fikade med hjärtat i halsgropen eftersom snabbheten i de där benen inte går av för hackor. Men dom sa hela tiden "Ne mamma, ne inte springa, inte bada" Så dom fattade grejen.

Väl hemma åt vi den knäppaste maträtten på år och dar. vegetarisk falukorv, med pasta och ketchup. Den smakade precis som jag minns att falukorv smakade, och det var väldigt länge sen jag slutade äta kött. Samma konsistens, samma färg och samma lukt. Knäppt vare.

Nu ska jag äta popcorn, dricka en folköl och kolla på Ingen bor i skogen.

Förbröllopspepp

40 dagar kvar nu.
Jag sitter och väljer låtar som måste spelas under kvällen, vi skriver kärleksförklaringar till 120 personer och är sömnlösa på nätterna av nervositet. Åh denna sommar, vad du är bra trots sjukdomar och kall luft.

Bret, she was looking at me, She had her eye on my knee

Dagarna som flytt.

Bild
Jag har haft ett par underbara dagar i Stockholm. Sol, kärlek och en succéartad premiär av Shape up!

Dessutom gick mötet med Cornelia så bra att det nu har blivit klart hur våra vigselringar ska se ut, och det kommer bli så bra, så oss och så romantiskt. Det är inte för intet som hon är en av Sveriges bästa smyckedesigner.

Extremt värt.

Väärt

Sentimental.

Julian och August.

Tröst

Jag kan inte hantera tröst. Jag kan inte hantera tröstande ord. Jag kan inte ta emot kramar som vill trösta. När jag är mitt upp i det som andra vill trösta vill jag helst stänga in mig själv i ett rum, jag vill helst av allt fly från mig själv med eftersom jag vet att det är omöjligt kan jag inte göra annat än att helt enkelt stänga av. Stänga ute allt annat, eller snarare alla andra.

Det den egenskap hos mig själv som jag avskyr mest. För det bli så jävla ensamt.

Idag har jag varit en hemsk mamma, och en ännu värre wife-to-be. Jag är för trött helt enkelt. Jag är efter med allt, jag är efter med att ringa upp missane samtal, på att svara på mail, jag är efter med bloggande, bröllopsplanering, städ, fix osv. Det skapar kaos, och jag går under av kaos.


Stress, bagage, döden och trötthet, det mina vänner, det är fan pesten himself.

Dom hårda dagarna fortsätter.

Min kropp säger ifrån just nu, borttappade röster och migränanfall, inte helt okej.

Men nu finns det iaf annat än serier att fördriva tiden med, nämligen skriva adresser och skicka iväg inbjudningskort.
Och till det lyssnar jag på den här finfina skivan.

Allt jag vill är att göra dig lycklig, varje dag.

Jag är en sucker för storslagna frierier. Detta är INGET undantag.

Tack Annika för att du hittade det.

Tack och lov

Fin idé, kommer inte ihåg vart jag snott bilden.

Nej nu är det dags att slänga sjuk-kläderna i tvätten, stänga ner project runway och ta en dusch.
För idag ska jag och David kolla in vår festlokal, vår vigselplats, dra på sommarfest på AJ förskola och sen; leta upp skivcaset och dra till Shape up.

Fredens liljor

Teres

Sjuk och ynklig.

Den här veckan har bara varit sjukhusbesök, halsar som gör ont och varma pannor.

Ynk.

På fredag

då spelar jag, kom å dansa!

Hejdå/adjö

För en stund sen berättade en kär vän för mig att han inte kommer komma tillbaka till Sverige. Efter lite mer berättande om stora planer förstod jag att jag aldrig kommer få se honom igen. Ibland känner man bara på sig att det där hejdå/adjöet är en avslutning. Vi kommer inte ses mer.

Det känns sorgligt.

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått

Söndag.

Efter en lördag med dans utomhus och massa galenskap vaknade jag upp till två glada ungar och en gullig fästman. Julian kom i i sovrummet med ett blått presentsnöre, vilket i sin tur ledde till köket där en fantastiskt frukost var uppdukad.

3 paket och nybakat bröd. Det är allt som behövs för en lyckad dag.

Tyst som i graven.

Här sitter jag hemma en fredagskväll och tycker inte det minsta synd om mig själv. Jag har svarat på en miljon mejl som jag glömt och sparat de senaste veckorna. Samt kollat på bilder från Paris. Njutit av att resan är bokat, 15 oktober åker vi på, håll i er nu, världens fulaste ord på väg, smekmånad. Jag föredrar bröllopsresa.

Annars så letar jag musik och äter smågodis.

Ha en fin helg
Teres

Ps: skulle nån av er läsare sitta inne med en gömd såbrasåmandansarihjälsig-låt så kan ni väl tips om den i kommentarsfältet. Är som sugen på att spela lite otippat och "nytt" den 4 juni.

Morrissey + Ian

I lördags firade vi som sagt Morrisseys födelsedag, den var en alldeles underbar kväll, folk var uppklädda och danssugna, och båten som vi var på visade upp sig från sin bästa sida.
Vi delade ut påskliljor och sjöng så högt så högt.

Tyvärr blev alla kort från båten så dåliga. Ljuset kom dock tillbaka på Ian Curtis-efterfesten.

Amanda och fästmannen, min alltså.

Folk kramades och var glada över att ses.

Rebecka och Olov.

När man får brev.

När jag just hade fått barn fick jag den här texten skickat till mig av min bästa vän Tammie.
Varje gång jag läser den börjar jag storlipa.
Nu hittade jag den igen på hennes blogg och mitt i mitt läsande slår det mig att jag nog är en rätt grym morsa.
Fast jag storlipar samtidigt, även denna gång.

Älskling,
hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven och dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor
för jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men jävlar – jag får spader
för i affären står leksaker i knivskarpa rader
och hur ska du kunna välja mellan
barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: “Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…”
jag kan ju knappast säga till,
när du leker soldat och sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare!
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att
“Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far.”

Eller när du kommer hem, femton år och olyckligt kär
då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig kärleken är,
för dina flickvänner
som inte kan känna det de känner
utan att tvingas in i en form i en norm de inte väljer
de blundar och hoppas och ler när de sväljer
så hur ska jag kunna kommentera pornografin?
säga att den görs av maktgalna svin
när du kan hitta njutning så farligt lätt
på ett större och större internet
älskling, jag vill att du ska veta hur två kan bli till ett
på ett obeskrivligt underbart och könlöst sätt
men du kommer att bära generationers förtryck och överfall
för du föds in i värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att forma dig till man
och jag, jag kommer göra vad jag kan
för att du ska vara mer människa än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv och högre lön?

För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det, är ditt ansvar
men inte ditt fel

så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej

/Olivia Bergdahl

Kalashelgen.

Allt började med att Sanna hade sitt födelsedagskalas hemma hos oss.

Fast egentligen började det dagen innan med kalasHenry men jag har inga kort därifrån.

Jag tycker bara om den här färgen på rosor, mest för att det blir så himla komiskt när dom ser ut som snoppar, 10 snoppar i en vas.

Emma och Erik var kalasiga.

Grattis Sanna!

Ett år sedan.

Untitled from Teres Mohlin on Vimeo.

För ett år sen hade jag fortfarande min älskade lugg, min tandställning, och min käraste svägerska kvar i stan.
Vi åkte moped upp till universitetet där vi snodde hundra påskliljor som vi skulle dekorera med på Morrisseys födelsedag.
Det var en ljuvlig kväll och jag fick dessutom spela skivor med min fästman.

På lördag är det dags igen, men den här gången utan lugg, tandställning och Emmy, men dock på en båt och med ett hav av påskliljor.

Vill du komma? Anmäl dig på: http://www.formton.se/morrissey

Ungarna då?

Jo men dom står i vanlig ordning i fönstret och håller koll.

träning vs vin

Ne, det blev för många jobbigheter kring min träning, det började med skavsår och fortsatte med att jag glömde min börs(plånbok)på jobbet, och det betyder att mitt IKSU-kort ligger kvar där.

Så det blev onsdagsvin på uteservering istället , känns som lite roligare.

Bilder.

Husets finaste bikinikropp finns på tavlan som jag jag köpte hos Sammy Rose.

Hemmets snajsigaste rum hittar man i vykortet från Magnus och Karin.

Östra Strandgatans snyggaste brudpar visar stolt upp sig på den här svartvita bilden.

Femmans "mestlikCarlÅkerlund" kan hittas längst upp till vänster på den här bilden.

Klänningen.

Ida Sjöstedt. Gud vilken designer. Hennes bröllopsklänningar är beroendeframkallande. Jag blir sugen på att ha långklänning när jag ser den här bilden, men jag tror inte jag skulle vara mitt finaste jag i en lång klänning.
Men man vet ju aldrig.

Men lycka!!

Märkte just nu att hela Buffy-soundtracket finns på Spotify, alltså once more, with feeling.

Åh Buffy, bäst bästa serien näst efter Twin Peaks och Six feet under.

Musik!

Lyckolistan.

Jag vet jag är en idiot och hela stan vet vad jag gjort.

Petrus är bäst, han har nämligen gjort videon till den finfina låten här ovanför. Mitt hjärta slår hårt av stolthet.

Dock ställer fiskarna till lite problem, men men, man kan ju blunda.

Lördag,

Nu lämnar jag lugnet och familjen.

För att åka och överraska min syster med hennes möhippa. För den är nämligen inte bara jag som gifter mig det här året.

Det kommer bli the time of her life.

Visk visk

Planeringen fortsätter.

De senaste dagarna har jag och fästmannen försökt komma på texten till inbjudningskorten, det går sådär. Eller det gick sådär, för det är nämligen skrivet och ivägskickat till vår AD.

Vi två har två väldigt olika sätt att både prata och skriva, jag är babblig och förstärker ord typ hela tiden, skriver lite som jag pratar osv, medan David är väldigt korrekt och vältalig.
Men vi får hoppas att det går att få nåt mellanting av oss båda, det viktigaste är att det är tydligt men ändå inte strikt.

Grattis Hannes.

August gudfar och min och Davids gemensamma bästa vän fyller år idag, så grattis! grattis! grattis!

Födelsedagslåten.

you're simply the best

Aldrig har väl en måndagsmorgon varit så här bra. Sol, promenad, fin familj, ingen stress, gråt på bron av lycka när jag tänkte på vigseln osv.

Galen måndag.

Han vill inte prata om hur dom har det , han vill iakta frukt.

Bröllopssnack

Ni får ha överseende med att det kommer va rätt mycket bröllopstankar i minabestyr just nu. För det är mindre än tre månader kvar tills jag och David står där på dansbanan och säger ja till varandra. Egentligen vill jag skriva ut alla våra planer men det ska ju hållas hemligt å hålla på har jag förstått. Så jag gör väl så, inga avslöjanden, men massa inspiration.

Snygg

Jag är inte den som är den, jag tycker att jag själv är rätt gulli och bra, rätt cool och tuff och så. Men på bilder, jag klarar det inte, jag har nog en annan bild av mig själv, rent fysiskt, som inte stämmer när jag ser den stilla.

Men det här kortet som togs på Shape Open, på det kortet ser jag ut precis som jag tänker i mitt huvud.
Och jag gillar det, extremt mycket.

Önskar jag hade refererat till Zlatan.

Idag när jag satt på bänk mitt i centrala Umeå kom en man fram till mig. Han ursäktade sin dåliga engelska och undrade om han fick fråga en sak.
Han frågade om svenskar tyckte det var okej att två män höll varandra i handen. Jag svarade att jag tyckte man skulle hålla handen. Varpå han går fram till sin pojkvän som står en bit bort och tar tag i hans hand. Sen promenerade dom iväg.

Jag tyckte det var fint. Och jag tänkte på Zlatanbilden.

Nattskräck.

I natt vid 01-tiden vaknade J i ett gallskrik, han gör det ibland, vi förstår nu att det är nattskräck. Det är hemskt smärtsamt att se sin unge skrika och se vettskrämd ut, jag klara ofta inte av det rent fysiskt, han blir tung som en vuxen människa och han slår, sparkar och rivs.

Men efter lite googlande känner jag mig lite lugnare.

"Det bästa man kan göra som förälder är att just inte göra någonting. Framför allt inte låta sig dragas med i någon rädsla. Det är lätt att smittas av andras rädsla men här måste förnuftet tala. Det är inte alls synd om barnet, det behöver inte tröstas.

Tvärtom beter sig barnet oftast ännu värre när man försöker trösta det och ge kroppskontakt. Likaså om man försöker väcka det. Sitt alltså bara lugnt bredvid barnet och se till att det inte skadar sig (vilket ändå sällan inträffar).

När barnet så småningom spontant vaknar till och hela hjärnan plötsligt börjar fungera normalt igen, lägger man bara barnet ned. Det är onödigt att prata med barnet – det minns ändå ingenting och vill helst sova."

Tema: Blått

I'm sticking with you.

För ett par veckor sedan bestämdes det var vi skulle ha vår vigsel. Emma hade tipsat oss om en dansbana som ligger vid älven. När hon beskrev den lät det precis som en dröm, och till min förvåning infriades alla våra förväntningar. SÅ nu min damer och herrar, nu vet vi var vi ska säga ja till varandra.

Ser ju lite grått och ledsamt ut på den här bilden men fatta när träden slagit ut och hela platsen är fylld med blommor och vackerheter.

Velvet Underground - I'm sticking with you.

Bröllopsfrisyr.

Jag tänker att mitt hår borde vara en blandning av de här två bilderna, fast blont.

Bild

Vår.

Det jag saknar mest med att inte blogga är att mina låtlistor blir så anonyma. Så nu ger jag er min cyklatilljobbet-lista.

Ps: Det fins en låt med The Merry Onettes som heter The night before the funeral som ni borde lyssna på, den är så sjukt bra men finns dock inte på spotify.
Och när ni ändå håller på kan ni söka efter avtalets låt tango.