Jag tänker inte begränsa mina barn genom er inskränkthet

För rätt många år sedan köpte jag en jacka åt min systerdotter, en jacka som jag gav med lite egoistiska baktankar, nämligen att jag skulle ta över den den dagen jag själv fick barn.
Igår hittade jag den hos min syster och blev överlycklig när den var i stl 86. Jag satte genast på August den och kände mig stolt över min framförhållning.

Min syster kollar då på mig och påpekar att den är lite väl tjejig. Min syster brukar inte ha problem med sådana saker och vet dessutom att jag inte bryr mig men ändå kom den där kommentaren.

Jag började tänka på svennebanangenustänk, lixom att vi har kommit till att vi kan vara så tokiga att sätta rosa kläder på våra pojkar och låta våra flickor leka med bilar osv. Men det verkar som om där går gränsen. Att se en pojke i en rosa kappa med fjärilar(som dessutom är extremt fin med vackert tyg och fint foder)det är att gå över gränsen, tydligen. Men vilket jävla bullshit, som om mitt barn känner sig kränk av mig för att jag sätter på honom ett plagg som vi vuxna bestämt ska sitta på en söt snäll liten flicka.

Så här ligger det till, jag väljer kläder som passar mina barn, som är lekfulla och fina. Som dom tycker om. Om dom sen inte vill ha dessa kläder så får dom välja nåt annat, jag kommer inte vara den som står i vägen. Men jag kommer ALDRIG klä in mina pojkar i ett kön.

Och så är det med det.