Jag blir hellre ensam, än lycklig med någon annan.

Samma år som Håkan Hellström släppte Ett kolikbarns bekännelser träffade jag David.
Och nu, om precis en månad kommer jag gifta mig med honom.
Min syster sa idag att hon trodde att David är det bästa som hänt mig. Att jag blev glad när jag träffade honom.
Jag tror jag blev trygg när jag träffade honom. Och trygghet är min viktigaste känsla.

Den 31 juli kommer jag säga Ja till att bli hans fru, han kommer bli min man. Det är stort.

Låt.

Döden.

Jag har bara varit med om två dödsfall i mitt liv, en av ålder och en av cancer. Ena var min mormor som jag inte minns så mycket av än att hon alltid bjöd på polkagrisar och skorpor. Den andra var min fina Karin, min bästa väns mamma som tog hand om mig i många år, som var den bästa jag någonsin träffat. Hennes död tog så hårt.

Idag fick jag veta att en klassvän dog av en överdos för ett par år sedan, ETT PAR ÅR SEDAN. Han var ändå en av de närmaste som jag har tänkt på mycket de senaste åren. Den sista
gången jag träffade honom var när jag just hade fått August och Julian och han var så stolt över mig. Nu finns han inte längre, och jag fick veta det idag, nyss.

Det här är för stort för att ta in kl 02.04 en tisdagnatt. Jag skulle nog behöva sova.

och du finns inte ens att hitta på dödsannonserna, bara kortet från när din dotter hade fötts går att hitta, jag går under av sorg.

När vi tappade andan.

När jag var i Stockholm fick jag och Emmy uppleva den totala klänningsorgasmen. En plisserad rosa dröm. Som ett hallon med vit fantastisk underkjol. Den gör sig inte helt rättvisa på bild men tro mig, tro oss, den var fantastisk.

Jag ville att Emmy skulle ha den som brudtärneklänning med den var för liten, åh.

Midsommar.

Ha en fasligt fin midsommar kära ni.

Ungar, sol och Klungan.

Mina ungar, gud vilka fina människor dom är.

Intensiva, bråkiga, rätt högljudda, men alldeles ljuvliga. Idag har vi varit och fikat vid älven, jag fikade med hjärtat i halsgropen eftersom snabbheten i de där benen inte går av för hackor. Men dom sa hela tiden "Ne mamma, ne inte springa, inte bada" Så dom fattade grejen.

Väl hemma åt vi den knäppaste maträtten på år och dar. vegetarisk falukorv, med pasta och ketchup. Den smakade precis som jag minns att falukorv smakade, och det var väldigt länge sen jag slutade äta kött. Samma konsistens, samma färg och samma lukt. Knäppt vare.

Nu ska jag äta popcorn, dricka en folköl och kolla på Ingen bor i skogen.

Förbröllopspepp

40 dagar kvar nu.
Jag sitter och väljer låtar som måste spelas under kvällen, vi skriver kärleksförklaringar till 120 personer och är sömnlösa på nätterna av nervositet. Åh denna sommar, vad du är bra trots sjukdomar och kall luft.

Bret, she was looking at me, She had her eye on my knee

Dagarna som flytt.

Bild
Jag har haft ett par underbara dagar i Stockholm. Sol, kärlek och en succéartad premiär av Shape up!

Dessutom gick mötet med Cornelia så bra att det nu har blivit klart hur våra vigselringar ska se ut, och det kommer bli så bra, så oss och så romantiskt. Det är inte för intet som hon är en av Sveriges bästa smyckedesigner.

Extremt värt.

Väärt

Sentimental.

Julian och August.

Tröst

Jag kan inte hantera tröst. Jag kan inte hantera tröstande ord. Jag kan inte ta emot kramar som vill trösta. När jag är mitt upp i det som andra vill trösta vill jag helst stänga in mig själv i ett rum, jag vill helst av allt fly från mig själv med eftersom jag vet att det är omöjligt kan jag inte göra annat än att helt enkelt stänga av. Stänga ute allt annat, eller snarare alla andra.

Det den egenskap hos mig själv som jag avskyr mest. För det bli så jävla ensamt.

Idag har jag varit en hemsk mamma, och en ännu värre wife-to-be. Jag är för trött helt enkelt. Jag är efter med allt, jag är efter med att ringa upp missane samtal, på att svara på mail, jag är efter med bloggande, bröllopsplanering, städ, fix osv. Det skapar kaos, och jag går under av kaos.


Stress, bagage, döden och trötthet, det mina vänner, det är fan pesten himself.

Dom hårda dagarna fortsätter.

Min kropp säger ifrån just nu, borttappade röster och migränanfall, inte helt okej.

Men nu finns det iaf annat än serier att fördriva tiden med, nämligen skriva adresser och skicka iväg inbjudningskort.
Och till det lyssnar jag på den här finfina skivan.

Allt jag vill är att göra dig lycklig, varje dag.

Jag är en sucker för storslagna frierier. Detta är INGET undantag.

Tack Annika för att du hittade det.

Tack och lov

Fin idé, kommer inte ihåg vart jag snott bilden.

Nej nu är det dags att slänga sjuk-kläderna i tvätten, stänga ner project runway och ta en dusch.
För idag ska jag och David kolla in vår festlokal, vår vigselplats, dra på sommarfest på AJ förskola och sen; leta upp skivcaset och dra till Shape up.

Fredens liljor

Teres

Sjuk och ynklig.

Den här veckan har bara varit sjukhusbesök, halsar som gör ont och varma pannor.

Ynk.

På fredag

då spelar jag, kom å dansa!

Hejdå/adjö

För en stund sen berättade en kär vän för mig att han inte kommer komma tillbaka till Sverige. Efter lite mer berättande om stora planer förstod jag att jag aldrig kommer få se honom igen. Ibland känner man bara på sig att det där hejdå/adjöet är en avslutning. Vi kommer inte ses mer.

Det känns sorgligt.