I lördags fick jag en kommentar. Av en kvinna som hade läst min blogg rätt länge.
Vi möttes på stället där jag spelar skivor, och hon undrade om inte min fästman hade nåt emot att jag var ute så mycket.
oroar han sig inte? Undrade hon.
På vilket jag svara att nej det gör han inte, han vet att jag har vänner som jag går hem med och jag bor dessutom i närheten. Men det var såklart inte det hon menade.
Nej hon menade att D kanske kände oro över att jag "flirtar" med andra personer när jag är ute.
Jag kände då att okej, antingen kan jag ta den här diskussionen nu, bli irriterad och allt det där, eller så säger jag bara som det är , nej.
Jag valde det sista.
Men självklart har det fastnat i mitt huvud, allt det där som människor går runt och oroar sig över när det kommer till sin partner. I mitt förhållande med David så sägs det mesta, jag berättar för honom när jag drömt galna sexdrömmar om andra, när jag tycker nån är snygg, när jag får skamliga förslag, vilka jag smsar med och vilka jag pratar i telefon med sent på nätterna. Jag berättar sånt och därför behöver inte David känna någon så kallad oro över att jag skulle flirta,
för det gör jag. För att i den här världen är flirt samma sak som att vara öppen, trevlig, pratglad, skrattig och, som i mitt fall, extremt charmig.
