Jag fick en fråga i här på bloggen för några dagar sedan som löd så här:"Jag är så himla nyfiken, är hela familjen vegetarianer/veganer eller är det bara något jag fått för mig?Jag har varit vegetarian sen barnaben, likaså min hjärtevän, men när vi tar upp frågan att föra det vidare till våra barn (som vi förhoppningsvis får en dag) redan från dag ett så blir det ramaskri från folk runtomkring. "Tänkte att jag kunde berätta här också i fall det skulle vara någon annan som är nyfiken. Så här ligger det till i vår familj, jag är vegetarian sen, för alltid typ, och David är vegan sen 12 år tillbaka ungefär.
När vi fick veta att vi skulle ha barn var det ingen tveka om att dom också skulle äta vegetarisk kost. Dock visste vi inte om dom skulle äta veganskt eller vegetarisk men det föll sig rätt naturligt sen att dom fick äta ost och ägg.
Eftersom säkert 70% av vår vänskapskrets äter vegmat så har vi inte alls blivit ifrågasatt så mycket av dom. De reaktioner vi fått har mest varit av äldre människor, nya bekanta och min bror.
Då har de varit de klassiska fördomarna som att man bara äter gräs och att det är synd om barnen, och de mer lite "oroliga" reaktionerna som att våra barn skulle bli undernärda.
Eftersom jag har en man som är lite hitler-aktig när det kommer till kost så har vi rätt lätt kunnat slå hål på deras fördomar. Med hitler-aktig menar jag att en matdag för honom innebär frukost-lunch-middag plus 2 mellanmål. Protein, kolhydrater och grönt till alla stora måltider, varje varje varje dag.
Sen hurvida dom väljer att äta kött när de blir större och får göra sina egna val så är det deras beslut, men jag tror både jag och David känner att vi inte i så fall inte riktigt har fått fram varför vi faktisk väljer bort den sortens mat. Men det ligger rätt lång fram i tiden så det är ingen idé att fundera på det, för just nu är vi en mätt, glad och nöjd kaninfamilj.
Frågor?
